God Jul.

GOD JUL OCH GOTT NYTT GENUS-ÅR!

Pink Stinks

Debatten om rosa bara forsätter och fortsätter. Läste på Aftonbladet för någon dag sedan att man i England har startat kampanjen Pink Stinks.

För mig känns det inte som att man kommer åt "problemet" genom att försöka förbjuda en färg. Jag tror snarare att det handlar om att erbjuda barn ett brett urval leksaker, inte bara de könssterotypa.

Att skapa leksaker "utan kön" har studenter på Mälardalens högskola fått göra (där jag en gång pluggade). Hade jag haft tid hade det varit roligt att titta på deras skapelser.

Ditt livs drama

Åhh, vad jag blev löjligt förtjust i nya BANG "Ditt livs drama". Massa klockrena serier av Liv Strömquist och Nanna Johansson; de ritar mina åsikter exakt på pricken! Blir så glad. Till exempel: Teveserierna som sänds på teve, vad är det för sexistisk skit liksom? Har alltid hatat typ Two and a half, Sex and the city, Everybody loves Raymon och Entourage.

Sen har vi de något mer "okej" serierna som verkligen förstärker könsrollerna, men som är ändå lite mer nytänkande. Exempelvis Scrubs. Dilemmat; Sluta kolla, eller låta sig underhållas med en medvetenhet? (Nej, skulle aldrig skratta åt Two and a half men) Är det okej att jag skrattar åt Scrubs, men samtidigt är kritisk till programmet eftersom att 95 % av tittarna inte är genusmedvetna?

Nå. Tidningen innehåller även en del tänkvärda artiklar om bland annat den manliga kultureliten och Lars von Triers "Antichrist". Tyvärr har inte tidningen kommit ut i affärerna eller på hemsidan ännu, men håll ut - och köp.

Låt mig ge exempel på en av mina favoritserier, Six feet under:

Rosa - i kvinnlighetens namn?

Färgen rosa forsätter att vara ett hett debattämne. Jag skrev nyligen om ett paper jag läst - Den rosa overallen .

Nu har jag av en läsare fått tips på en artikel i ämnet. Kolla in: Leve det ROSA och dela gärna med dig av vad du känner inför denna "problematiska" färg och hela debatten.

ASKUNGEN, intersektionell förståelse

Jag har tittat på Walt Disneys saga Askungen och kommer här analysera den ur ett intersektionellt perspektiv.

Sagan handlar om en flicka vars föräldrar dör och därför bor hon tillsammans med sin elaka styvmor och två styvsystrar och arbetar som piga i deras hus. De behandlar henne väldigt illa och de enda vänner hon har är djuren i huset. Hon drömmer hela tiden om att en dag komma därifrån och bli lycklig, samtidigt som styvmodern och de två systrarna hela tiden ger henne nya hushållsuppgifter och behandlar henne väldigt dåligt. Askungen suckar men tänker samtidigt ”Nå, mina drömmar kan de i alla fall inte ta ifrån mig”.

En dag bjuder kungen in till bal på sitt slott, med anledning av att hans son vill hitta en ung flicka att gifta sig med. Alla ogifta kvinnor i landet blir bjudna och styvmodern lovar Askungen att hon också ska få följa med om hon bara utför vissa stora städuppgifter först. Styvmodern har dock tänkt ut en plan. Om Askungen inte har någon klänning kan hon inte få följa med, och därför ger hon Askungen så pass mycket att göra att hon inte ska hinna sy färdigt sin klänning. Till Askungens glädje syr mössen klart den åt henne. En magisk fe trollar fram häst och vagn åt Askungen med förmaning att förtrollningen bryts vid midnatt och hon då måste vara hemma.

Askungen går på balen, träffar Prinsen som blir alldeles förälskad av henne men måste springande lämna festen för att hinna hem i tid. I farten tappar hon sin sko, som Prinsen hittar. Prinsens tjänare åker sedan land och rike runt för att se vem skon passar, i hopp om att hitta den mystiska flickan. När skon visar sig passa Askungen gifter hon sig med prinsen och ”de lever lyckliga i alla sina dagar”.

Ur ett intersektionell förståelse är det intressant att fokusera på hur Askungen är en ”vanlig” flicka från ”underklassen” som arbetar med lågkvalificerat hushållsarbete- typiskt kvinnogöra, men som nu får möjlighet att gifta sig med en riktig prins, och flytta in till hans stora vackra slott. Kanske ska det ge kvinnor i samma situation hopp om den stora lyckan; rik man, stort slott och massa pengar.

För när Askungen drömmer om lycka, uttrycker det sig i form av att hon ska hitta en man och gifta sig med honom. Varje ogift ung kvinnas dröm, enligt den här sagan. Askungen börjar med att leva ut sin dröm genom att ta på sig en ”underbart vacker klänning”, bära nätta glasskor och åka iväg till balen för att se om det finns en möjlighet att prinsen ska bli intresserad av henne. Utan att de växlar särskilt många ord, blir han helt besatt av hennes skönhet. Allt helt i enlighet med den heterosexuella matrisen, maskulinitet möter femininet och det uppstår en åtrå -den åtrån som framställs som ”naturlig” och normal.

Jag hade velat se Askungen komma i kostymbyxor och låga finskor, det hade gett henne en större möjlighet att springa därifrån. Hon hade kunnat dra några roliga vitsar för Prinsen så att han knappt kunnat hålla sig för skratt och sedan gett honom massa komplimanger för hans sneda söta tänder så att han hade blivit generat rosig om kinderna. Nå, i den här sagan är Prinsen den vita rika heterosexuella mannen som sitter på makten; han har möjlighet att välja sin (vita heterosexuella) hustru utifrån hennes skönhet. Skönhet i det här fallet är en ljus hy, långt blont hår och små söta fötter som passar i fina glasskor (hennes elaka styvsystrar hade naturligtvis för stora fötter när skon sedan skulle provas).

Det verkar finnas en poäng med att Prinsen väljer en flicka en lägre klass så att hon numera kan förstå vad lycka innebär (stort hus, mycket pengar och en massa tjänare som utför hushållsarbetet).

Det uppstår alltså en evig oersättlig tacksamhetsskuld från Askungens sida. Att hon aldrig mer får träffa sina egna vänner, de snälla djuren, verkar inte spela någon roll eftersom hon hittat sin eviga kärlek och därför är lycklig i alla sina dagar. *

*Det finns olika versioner av Askungen varav hon får med sig djuren i vissa, i andra inte.

Vilka sjuka könsnormer, SVT

Efter ett argt sms från en god vän till mig blev jag uppmärksammad på årets julkalender; Supersnälla silversara och Stålhenrik. ALLTSÅ?

För det första, vad är det här för namn? Vilka vidriga könsnormer. Och för den andra, handlingen -HERREGUD!! Kopierad från wikipedia:

"Supersnälla Silversara i sin röra av saker och Stålhenrik bland sina träningsredskap som gör att han blir extra stark. När uppdragstutan tjuter betyder det att ett barn på jorden kallar på hjälp, och de båda hjältarna flyger till undsättning. Allt är frid och fröjd - så länge ingen säger ordet dum, för då orkar inte Supersnälla Silversara vara snäll och fin längre. Pang! En explosion! Och fram kommer Supersura Sunksara, som aldrig är på gott humör."

Könet sitter (inte!) i hjärnan

Jag kan väl erkänna direkt att hjärnforskaren Annika Dahlström inte är någon favorit hos mig - även om jag inte läst hennes bok. De uttalanden jag hört från henne gör mig mörkrädd. Här debatterar hon och Birgitta Ohlsson (Fp) om könsidentitet och biologi.

Vård av frisk man - om dagens köns"roller"

Jag sprang på en bra artikel/krönika om dagens köns"roller". Även om det kanske har hänt en del sedan våra föräldrars generation så är vi långt ifrån jämställda i hemmets vrår.

Jag känner så väl igen mig i artikeln. Samtiditg som jag försöker "dela med mig" (dela upp) ansvaret för hemmet, så har jag svårt att släppa på kontrollen. Jag organiserar och projektleder ständigt. Jag är uppfostrad till att - trots att det inte är min tur att laga mat - med jämna mellanrum kolla så att äggen steks "på mitt sätt".

Jag måste verkligen öva på det där. Om jag någon gång får barn kan jag ju inte hålla på höja rösten om lika föräldrarledighet och lika ansvar, om jag sedan inte kan lita på den jag ska dela detta ansvar med.

Nej (om man nu får generalisera och göra en uppdelning mellan könen): män i allmänhet måste bli mer jämställda och ta ansvar och kvinnor i allmänhet måste dela med sig av ansvaret.

Förstår ni vad jag menar?

Den rosa overallen

Jag har precis läst igenom ett paper skrivet av Fanny Ambjörnsson:
Den rosa overallen. Om genusfostran, modeller av jämställdhet och identitetspolitiska markörer.



Jag säger bara: "hög igenkänningsfaktor", eftersom jag själv "problematiserar" färgen rosa, men har svårt att motivera varför. Här får jag svaret: "Jag tillhör en modern, urban, svensk (och även feministisk) medelklass!"

Hur som helst - det handlar om hur föräldrar förhåller sig till att klä sina barn (pojkar respektive flickor - för jo, det görs skillnad) i färgen rosa. Egentligen ingenting "nytt", men ändå intressant! LÄS!


Bild från Ellos.

Och så blir det reklam..

Jag vill uppmärksamma go-girl som är en liten behållare för tjejer att använda när de ska kissa. Nu är jag ingen modebloggartjej som får saker hemskickade och sedan gör partisk reklam för dem i bloggen, jag har faktiskt inte testat den här prylen. Men jag tycker att det är helt fantastiskt att tjejer nu kan stå upp och kissa överallt. Slippa bakterier, smutsiga toaringar och våldtäktsrisken (ja, tyvärr är det förekommande på exempelvis festivaler när tjejer sitter i försvarslös ställning med byxorna nedanför knäna).

Heja heja

Hur flickor och pojkar gör kön

I Hur flickor och pojkar gör kön presenterar Davies Bronwyn analyser av 4- och 5-åringars beteenden och lekar i förskolor. En central teori i hennes bok är poststrukturalism, och Bronwyns data kan analyseras genom fokus på hur olika diskurser samverkar och hur människor positionerar sig. Bronwyn diskuterar också om hur det sociala spelar roll för hur könsroller konstrueras, samt hur forskare använder sig av biologin för att skapa dikotomin man och kvinna. Det blir också tydligt hur stor inverkan olika symboler har för könsroller, exempelvis kläder och leksaker. Barnen i Bronwyns studier sammankopplade dessa symboler väldigt tydligt till antingen manliga eller kvinnliga. Bronwyn använder också feministiska sagor för att studera barnen.

Jag vill här ge exempel på hur Bronwyn använder sig av feministiska sagor till att tolka barnens uppfattning om könsroller med att diskutera sagan Prinsessan Papperspåse.

Prinsessan Papperspåse handlar om en prinsessa som ska rädda en tillfångatagen prins från en ond drake. Genom att sätta på sig en gammal papperspåse som förklädnad kan hon ta sig förbi draken. Hon är smutsig och har en påse på huvudet när hon lyckas ta sig fram till prinsen. På grund av detta vill Prinsen inte gifta sig med henne. ”Kom tillbaka när du ser ut som en riktig Prinsessa” säger han. Flickorna som Bronwyn studerade tolkade den här sagan genom att positionera sig som prinsessan. De ser henne som vacker och trevlig och förstår att Prinsen inte är ”god”. En av tjejerna tycker dock att Prinsessan borde ha gjort som Prinsen sa till henne. När det gäller pojkarnas förståelse av sagan är de inte så intresserade av Prinsessan, utan positionerar sig som Prinsen. De förstår varför Prinsessan är arg och att Prinsen inte är trevlig. Bronwyn noterade också att detaljerna som barnen intresserade sig för i sagan var starkt beroende av kön. Sammanlagt var det tre barn som höll med Prinsen om att Prinsessan borde snygga till sig. Alla dessa barn har mammor som inte förvärvsarbetar, medan de barn som förstod Prinsessan som hjälte alla har mammor som arbetar utanför hemmet och pappor som tar stor del av hushållsarbetet. Bronwyn menar att det verkar finnas en stark koppling till att förstå en feministisk saga, och ha mammor som arbetar utanför hemmet. Bronwyn ger också exempel på annan forskning som stödjer denna tes.

Jag tycker Hur pojkar och flickor gör kön är en lättläst bok som varvar lite ”tyngre” feministiska teorier, med intervjuer och intressanta tolkningar av data. Språket är inte alls akademiskt eller krångligt, någonting jag anser bra eftersom det möjliggör för alla oavsett bakgrund att ta del av litteraturen. Det kan annars inom feministisk forskning lätt bli lite elitistiskt och onödigt akademiskt enligt min mening. Trots de tidsmässiga och geografiska skillnaderna känns boken aktuell idag. Brownwyn har också lagt till ett nyskrivet kapitel där hon analyserar och reflekterar över delar av materialet inför nya studier.

När det gäller min kritik av boken anser jag att det kan bli problematiskt att använda sig av könskategorier samtidigt som man kritiserar innebörden av dem. Jag har svårt att inte se kritiskt till enhetliga grupper av ”pojkar” eller ”flickor”. Det kan anses omotiverat att dela upp barnen i två grupper utefter vilket kön de tillhör, i exempelvis gruppintervjuer eller tolkning av data som Bronwyn gör. Risken blir att man letar och såväl hittar skillnader/likheter, gruppvis istället för att se till individuella faktorer. Bronwyn talar också om sexualitet och kvinnlig sexualitet i förståelsen ”heterosexuell”. Jag menar att det är viktigt att i böcker som rör genusfrågor, ställa sig kritisk till hur man använder sig av språk och kategorier. Särskilt om man har en postsrukturalistisk teori i grunden.

Jag vill aldrig vara som han eller hon eller vad det är!

Det har varit en fullspäckad vecka med symposiet: Genuspedagogik och jämställdhet i förskola/skola. Väldigt roligt och jag är nöjd, så nöjd. Jag kommer framöver dela med mig lite av vad alla föreläsare pratade om.

I onsdags presenterdae jag och Pernilla vår uppsats och vi fick en del fin respons efteråt. Kul! Innan vi klev upp på scenen var vi riktigt nervösa båda två. När vi väl börjat flöt allt på riktigt bra och vi kände direkt att "detta vill vi göra igen" och "måste vi redan kliva av scenen?"!

För er som är intresserad finns uppsatsen nu att läsa:
Jag vill aldrig vara som han eller hon eller vad det är!
Barns subjekts- och könsskapande under ett boksamtal kring en normbrytande barnbok

Varför gays inte ska få gifta sig

Tio argument MOT könsneutrala äktenskap i Sverige

1. Homosexualitet är emot naturen. Svenskar ogillar allt onaturligt, som glasögon, silikonbröst och luftkonditionering.

2. Att tillåta äktenskap för homosexuella är att uppmana folk att bli homosexuella, på samma sätt som folk blir långa av att umgås med långa människor.

3. Om homosexuella får ingå äktenskap är nästa steg alla möjliga slags icke önskvärt beteende. Folk kanske till och med vill gifta sig med sina husdjur eftersom en hund har juridiska rättigheter och kan skriva under ett äktenskapsavtal.

4. Heterosexuella äktenskap har funnits länge och har inte förändrats det minsta. Det är fortfarande tillåtet för män att slå sina fruar, en gift kvinna är sin mans egendom och skilsmässor är olagliga.

5. Heterosexuellas äktenskap kommer att förlora sitt värde om man tillåter homosexuella att gifta sig. Det kränker heligheten i i Britney Spears 55-timmars bara-på-skoj-äktenskap .

6. Heterosexuella äktenskap är giltiga eftersom en man och en kvinna kan skapa ett barn. Homosexuella, infertila eller äldre ska inte få gifta sig, eftersom världens barnhem inte är fulla än och vi behöver fler barn.

7. Barn till homosexuella blir förstås också homosexuella, precis som heterosexuella föräldrar bara får heterosexuella barn.

8. Äktenskap för homosexuella har inget stöd i religionen. I en religiöst styrd stat som Sverige bygger hela landets värderingar på en enda religion, och det är därför har vi inte har religionsfrihet.

9. Barn behöver en manlig och en kvinnlig förebild i hemmet. Av det skälet har vi lagar mot att barn växer upp med ensamstående föräldrar.

10. Homosexuella äktenskap kommer att förändra vårt samhälles grundvalar. Vi kommer aldrig att kunna anpassa oss till nya sociala värderingar, liksom vi inte kunnat anpassa oss till bilar, tjänstesamhällets framväxt eller den ökade medellivslängden.

text hämtad från quuersammanbrott

"Ja" i kyrkan

Ja, då var det klart då. Fatima och Karin eller Pelle och Björn får från och med november gifta sig i kyrkan.

Ska man säga:
- "Grattis!"
- "Det var på tiden" eller
- "Varför gifta sig i kyrkan anyway med deras gamla värderingar"
???

Jag vet inte jag. Det får bli en kombo av alla tre för min del.

Hur hetero är din spotify playlist?

Stockholm Pride spär på fördomarna om sambandet mellan musiksmak och sexuell identitet så här kan du testa hur hetero din playlist på spotify är. Högerklicka på din playlist och välj Copy HTTP Link, kopiera sen in den i fältet.

Jag testade min uptempo-lista och den blev 47% hetero. Jag skulle faktiskt säga att det är ganska nära så jag känner med min sexualitet, haha (ja, fast jag är queer och således förkastar kategorier).

Hur hetero är din?

Kvinnorna från köket tillåts språka i det offentliga rummet

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här som Birgitte Mral ska ha kommit fram till i sin forskning - nämligen att kvinnors språkbruk numera är det eftersträvansvärda, istället för männens. Enligt Mral ska tydligen "kvinnors språk förändra den offentliga debatten".

Visst, det är väl bra att lyfta fram att även kvinnor får ta (större) plats i det offentliga rummet, MEN jag ser en nackdel med att så starkt generalisera "kvinnor" och "män" som enhetliga grupper.

Kvinnliga politiker ska tydligen ha lättare att få kontakt med människor och de (kvinnorna) talar oftast enkelt, konkret och rakt på sak. Nu tar männen efter kvinnornas retorik och Reinfeldt är uppskattad som talare och lyssnare eftersom han är "lite som en kvinna" - precis som att alla kvinnor vore på ett endaste sätt. Det står bland annat:

Debatten har blivit mer intim och flyttats från de tradionellt manliga arenorna till soffan, köket och café-scenen. Dialog och konversation primeras och torrt, abstrakt och högtravande språk försvinner allt mer.

- Det passar kvinnor bra eftersom deras språk är enkelt, konkret och rakt på sak. De bjuder in till dialog och är personliga, säger Brigitte Mral.

Från att ha varit defensiva i sin framtoning kan nu kvinnor vara mer offensiva men de måste fortfarande förhålla sig till vad som är passande för en kvinna.

- Den stereotypa bilden av vad en kvinna ska vara, har dock inte förändrats speciellt mycket. Modersidealet, det vill säga att vara omhändertagande, pedagogisk, sympatisk och vänlig men också bestämd, är viktigast. Tillsammans med egenskaper som social kompetens och engagemang, säger Brigitte Mral.

Min slutsats är att män gärna får prata lite mer (intimt och eftertänksamt) som kvinnor*, medan kvinnor i sin tur gärna får prata på, så länge det inte går ut över deras VIKTIGASTE uppgift - att vara omhändertagande och vänlig.

Nej du Mral, jag fattar inte riktigt. Din retorik går inte riktigt hem hos mig!


* Samtidigt som de måste passa sig för att bli "för mycket" kvinna.

Normalitet på schemat

Gissa om jag blev lagom avundsjuk när sambon igårkväll berättade om vad de gjort på jobbet under dagen?! De hade haft besök av RFSL som pratade om normalitet, HBT och likabehandlingsplaner. De fick diskutera normer och vilka fördelar som finns med att vara heterosexuell. Och ja, en massa annat... Igårkväll önskade jag att jag jobbade på den skolan!

I helgen (17-18 oktober) anordnar RFSL en HBTH-festival (Homo-Bi-Trans-Hetero) med seminarier, mingel och kvällsfestligheter. Läs mer om evengemanget här.

Forum för feministiska föräldrar

Alla föräldrar, blivande, eller övriga intresserade. Jag rekommenderar Forum för feministiska föräldrar där ni kan läsa om jämställdhet, förskola, genuslitteratur, föräldraförsäkring, arbetsdelning OSV.

Hörru Arbetslivet, är det du och jag eller jag fattar inte?

Det var så här. Att jag fick komma på intervju som förskolepedagog till en förskola med genusinriktning. Jag är behörig eftersom jag har läst pedagogik (snart 75p) på Universitetet. Hurra! tänkte jag liksom väldigt sugen på att få börja arbeta med förskolebarn och genuspedagogik. Men så möttes jag av det här precis när jag satt mig ner för att sälja mig själv.

- Det här med genus.. Ja.. (paus) Det är ju väldigt viktigt att förstå att det inte bara handlar om tjejjigt och killigt..

FÖLJT AV

- Och.. (tittar ner i sina papper) Du har ju ingen erfarenhet även om du är behörig, så finns det någon möjlighet att du kan göra praktik hos oss via din utbildning?

Jag svarade naturligtvis nej. Sådär sugen på att fortsätta ta CSN-lån för att praktisera 40h/v.

- Jaha.. Men du kanske kan anmäla dig arbetslös och sen göra arbetspraktik på förskolan? Och sen fylla ut resten med a-kassa?

Jag svarade naturligtvis att det kunde vara en möjlighet framöver om det skulle visa sig att jag inte kunde få något jobb, men att arbetspraktik inte var min första prioritering. Sen fick jag försöka "ta över" intervjun och övertyga kvinnan om att jag hade full koll på Lpfö98, förskolans pedagogiska modell och att genuspedagogik inte handlar om att göra tjejer till tuffa killar.

Till slut fick jag någon slags inbjudan till en informationsträff för förskolans timvikarier. Samt en information om lönen

(- Ingångslönen är ju 15 300, men så kommer du här med dina högskolepoäng.. och då får man ju naturligtvis höja)

Så jag tror att det gick bra, även om det var den konstigaste arbetsintervjun jag har varit på.

Han, hon och hen

Karin Milles skriver på journalisten.se om pronomet "hen" - ett vara eller icke vara?!?

Vad tycker du? Behöver det svenska språket ett könsneutralt pronomen eller duger "den" gott och väl?

Det är verkligen på tiden att jag läser Karin Milles böcker Jämställt språk: en handbok i att skriva och tala jämställt samt Språk och kön. Den sistnämnda har jag lånat hem en massa gånger från biblioteket, men aldrig hunnit läsa. Har ni? Något ni i så fall rekommenderar?

Rapport från perspektivdagarna I

Jag har precis varit och lyssnat på Helena Magnusson som är genusvetare och genuspedagog. Hon diskuterade hur man talar om genus och jämställdhet med barn och lärare, att vissa ord har sådan negativ innebörd att man får välja andra vägar att gå. Feminist och könsmaktsordning är ord som ofta resulterar i frågan

-Men då hatar du män då eller?

Hon poängterade också att använda sig ord som genus och genusordning både är positivt och negativt. Positivt eftersom det är ett nytt ord som ska implementeras och det då kan fyllas med ny kunskap, men negativt eftersom det av många ses som ett "luddigt" begrepp som är svårförståeligt och krångligt.

Vad innebär "traditionella könsroller"?

Helena Magnusson kritiserade också, med all rätt, SOU 2006:75 Jämställd förskola (Statens offentliga utredningar) som skriver att förskolan ska "motverka traditionella könsroller" eftersom "det hindrar individens utveckling". Vad är en traditionell könsroll? Här har delagitationen alltså fäst blicken och fokuserat på kategorierna FLICKA och POJKE på förskolan. Helena ställer sig därför den klockrena frågan "Är man bara en könsbrytare i förhållande till en heterosexuell vit man/pojke?". Enligt SOU 2006:75 finns det alltså "rätt" sätt att bryta könsmönster på.

För att exemplifiera detta kan man tänka; Om en 6-årig tjej har klänning, gillar leka sjuksköterska och är tyst och blyg -Kan hon då inte motverka traditionella könsroller?

Polisens våld mot kvinnor

Det vanligaste brottet som poliser själva utför är mäns våld mot kvinnor. På DN:s hemsida kan vi läsa att mäns våld mot kvinnor "är en knapp tredjedel av alla åtal mot poliser utanför tjänst". Vi kan också läsa att allt fler poliser nu blir dömda för dessa brott, men att en del får behålla sitt jobb trots kännedom om att de slagit sina fruar/kvinnor. Vilket förtroende får vi för poliskåren när sådant får ske?

Jag har en kompis som jobbat inom Socialtjänsten. Under en vecka fick hon för några år sedan samtal från fyra kvinnor som blivit slagna av sina män - alla poliser. Alltså FYRA STYCKEN!!! En av dem vågade anmäla. De andra vågade inte, av rädsla för att deras polismän skulle få reda på det på två röda. De ansåg att situation bara skulle bli värre alternativt att ingen skulle tro på dem eftersom deras män var just... poliser.

Nej, det är dags för polisen att föregå med gott exempel och visa att mäns våld mot kvinnor inte är accepterat what so ever!

Konsten att stå pall

Rädda Barnens och Rädda Barnens Ungdomsförbund har samtalsgrupper för fjortonåriga tjejer och killar, där kön, normer och jämställdhet diskuteras - ALLAN- OCH ELLEN-projekten.

Den 26 och 27 oktober ordnas en konferens där allmänheten kan ta del av projekten, och då främst ALLAN-projektets arbetet kring maskulinitetsnormer. Så här står det på hemsidan:

Rädda Barnens Ungdomsförbund och Rädda Barnen har genom projektet allan bedrivit förändringsinriktat arbete kring normer för fjortonåriga killar i mer än två år. Nu bjuder vi in till en tvådagars konferens i Stockholm för att sprida all kunskap vi fått genom vårt normkritiska barnrättsarbete. Samt diskutera hur vi kan bemöta killar som känner sig begränsade utifrån kön, sexualitet, etnicitet, funktionalitet, klass, ålder mm. Vi riktar oss främst till personer som i sitt yrke, sina studier eller ideella uppdrag möter barn och unga. Konferensen kommer att ta upp allt från maktteorier och normer kring maskuliniteter till pedagogiker, metoder och normkritiska verktyg.

Konferensen är gratis och mer information hittar du här.

Jag skulle gärna gå på den här konferensen, eftersom den bjuder på en hel del intressanta föreläsningar/seminarium med en massa spännande föreläsare.

Tyvärr är det ju alltid så att roliga saker händer samtidigt som andra roliga saker. Samtidigt som ALLAN-konferensen går också symposiet Genuspedagogik och jäställdhet i förskola/skola av stapeln. Symposiet har jag skrivit om här.

Tyvärr kan man ju inte vara på två platser samtidigt! Jag tycker ju givetvis att ni ska gå på symposiet, eftersom jag kommer vara där. Nackdelen är ju dock att det kostar en del om man inte är student. Här har ni ett gratis genusalternativ!

Genusanalys av böcker

Även om barnboksutgivningen går emot att bli alltmer jämställd och genusmedveten, finns det fortfarande en hel del jobb kvar att göra. Och bara för att det finns genusmedvetna böcker, betyder det ju inte att dessa finns ute i förskolor, skolor och hem.

Här kommer en liten "manual" för hur man kan göra en genusanalys av de böcker man har på förskolan, skolan eller hemma i bokhyllan. Manualen är inspirerad av Kristina Henkel på Jämställt.se

Dokumentera:
- Ta 10 slumpvis valda böcker
- Läsa böckerna och granska hur många som har en pojke/man som huvudperson och hur många som har en flicka/kvinna. Tänk på att djur ibland görs till en hon eller han och räkna även med dessa.
- Titta också på hur könsfördelningen ser ut i övriga roller (biroller). Finns det några personer som är könsneutrala eller har könsneutrala namn?
- Gör en tabell/protokoll över ovanstående information.

Fundera sedan på:
- Vad gör personerna i sagorna? Är det traditionellt kvinnliga/manliga roller som förmedlas?
- Vilka egenskaper tillskrivs flickor respektive pojkar?
- Vilka familjebilder presenteras i böckerna? Är det enbart kärnfamiljer med mamma - pappa - barn eller finns det andra familjekonstruktioner?
- Och kan det viktigaste av allt: Hur påverkar fördelningen av huvudrollsinnehavarna samt det sätt hur flickor respektive pojkar gestaltas barnens identifikation och deras föreställningar om "flickigt", "pojkigt", "kvinnligt" och "manligt"?
- Hur tycker du/ni att en jämställd förebild är/ska vara?
- Hur kan ett förändringsarbete se ut?

Därför hyllar vi bara pappor

En av Calle Schulmans bästa krönikor någonsin

Vaginamonologerna

Ojoj, det händer mycket roligt (och genusbra!) under hösten - här kommer ännu ett tips att förgylla det allt svalare kvällarna med:

Jag blev på Facebook tipsade om Vaginamonologerna och efter att ha läst informationstexten, tycker jag att det verkar mer än lovande:

Vaginamonologerna handlar om kvinnors och flickors rätt till sina egna kroppar och till sin sexualitet. Hyllad som en bibel har den spelats världen över och också gett liv åt en rörelse "V-day" för att stoppa våld mot kvinnor.

Med Vaginamonologerna vill vi medverka till att den kvinnliga sexualiteten ges lika stort utrymme som männens. Vi vill häva tabun som inte behöver finnas där. Med medveten provokation, humor och distans vill vi väcka frågor och diskussioner kring synen på kvinnors tankar och relationer till sin egen kropp.


Vaginamonologerna spelas på Impro & Co, Hagagatan 48, Stockholm, dessa datum: 1-3, 8-11, 15-16 & 18 oktober.

Det här får jag verkligen inte missa! Vem gör mig sällskap???

Mer info här eller på Facebook.

Perspektivdagarna Malmö Högskola

För er som har tur att bo i Malmö med omnejd rekommenderar jag det här Perspektivdagarna på Malmö högskola om genus, migration, etnicitet och miljö. Saxat:

"Programmet är blandat: intressanta föreläsningar, seminarier, workshops blandas med film och teater med såväl kända namn utifrån som högskolans egna medarbetare och studenter. Artisten och ståupparen Peter Wahlbeck ger sin syn på hållbar utveckling och operasångerskan Stella Scott håller en konsertföreläsning om att ta våra kulturella ikoner ur garderoben. Amnesty håller en workshop om genus och mänskliga rättigheter och projektet "Clowner utan gränser" håller en berättande show om sitt arbete"

Själv ska jag gå på

Onsdag 9.00–10.00 D131

”Genuspedagoger med rätt att tala om makt”
Genuspedagog Helena Magnusson om ett svårt uppdrag där man måste vara både diplomat och missionär.

Torsdag 10.30–12.00 C127

”Befriande berättande – om feministiska sagor, genusmedvetet berättande och en Rödluva på vift!”
Johan Theodorsson, lärare och skådespelare om hur man kan berätta sagor på ett genusmedvetet sätt.

15.00–16.00 D138
”Det finns inga tjejbestämmare. Att förstå kön som position i förskolans vardagsrutiner och lek”
Christian Eidevald från Högskolan i Jönköping har forskat kring förskolepersonalens bemötande av flickor och pojkar och sätter fingret på vad som uppmuntras respektive inte accepteras hos flickor och pojkar i förskolan.

Sämre än djur

Jag har precis varit och sett Sämre än djur, som är en dokumentär om hur det är att leva som hbt-person med påtryck från hederskulturen här i Sverige. En pappa som säger "Hon är inte en människa, hon är värre än ett djur. Ett djur beter sig inte så som hon gör", en familj som hotar att kväva sin son i sömnen och gräva ner honom i skogen så han tvingas skaffa skyddad identitet. Mycket gripande och intressant dokumentär, visas också på svt på söndag 20.00. SE!

Parvin Ardalan besöker Stockholm

Det gör nästan lite ont i mig, när jag tänker på att jag är uppbokad på tisdagkväll, nästa vecka. Hade jag inte varit det hade jag definitivt begett mig till Kägelbanan i Stockholm för att lyssna till den iranska kvinnorättsaktivisten Parvin Ardalan.

Alla ni, som klokt nog inte bokat in tisdagkväll i kalendern, kan väl gå och lyssna och sedan redogöra för allt jag missade.

Det är tidskriften Bang som ordnar kalaset.
Kolla även in eventets Facebooksida.

Könsneutrala namn

Jag såg precis på Rapport att Jan-Olov nu även får heta Madeleine. Han/Hon tyckte det var bra att vuxna människor får bestämma själv vad de vill heta - oavsett om namnet klingar "manligt" eller "kvinnligt". Och ja, egentligen är det ju rent idiotiskt att ett namn ska vara så avgörande för hur man uppfattas som (könad) människa.

Alltså: Tummen upp för könsneutrala namn och rätten att själv få bestämma!r

Läs mer här.

Kvinnliga tilläggsnamn för män

Det har nog inte undgått någon att det i dagarna har diskuteras om "biologiska" män ska få lägga till "kvinnonamn", och vice versa. Och yes! Jan-Olof Ågren vann ett mål i högsta instansen, regeringsrätten, och får lägga till namnet Madeleine.

Däremot. Orkar inte alla negativa åsikter kring namnbyten. Copy-pastar från artikeln jag länkade ovan i aftonbladet:

"Nu får det väl ändå vara nog... killar ska ha killnamn och tjejer tjejnamn..."

"Sverige i ett nötskal, vi ska alltid vara så patetiskt toleranta och "öppna"

"Detta är bannemig under all värdighet, rimm och reson. Bara i ett land som Sverige, kan sånt här hända. NEJ! acceptansen för bögar och transor blir INTE mindre om vi pådyvlas sånt här! Tvärt om! Kommer en karl och söker jobb hos mig, och heter Berit.... No way! Grädde på moset är väll om han är kyrkligt gift med en annan karl. Brrrrrrr.... Öppna sinnessjukhusen igen..please"

"Något fel måste begåtts när våra skattepengar går till sådant trams!Hjälp "karln" i stället för att uppmuntra hans dumheter.Man skäms å hans vägnar"

"Jösses vad löjligt, helsjukt men ganska typiskt svenskt att alla regler måste raseras. Hade verkligen hoppats på myndigheterna att de hade kunnat säga stop till sådant här trams"

"Löjligt. Och kom nu inte med massa goja om demokratiska rättigheter eller jämställdhet för det hör inte hemma här."

"Störtlöjligt. Använd ett vanligt namn som en vanlig människa och sluta skrik: "titta på mig jag är en man som heter madeleine"

Det är lite tråkigt, dock inte förvånande, att vuxna människor resonerar så här.

"Kön" - en språklig konstruktion

"Det finns inte nödvändigtvis en koppling mellan ett genetiskt, hormonellt, genitalt och beteendemässigt kön. Detta trots att en mängd dåligt genomförd forskning har gjorts för att övertyga oss om att dessa storheter är nära relaterade till varandra, till och med att det skulle finnas orsakssamband mellan dem. Även utan denna ”vetenskapliga” uppbackning finns tyngden av de språkliga och sociala strukturerna, vilka organiseras på basis av idén o två motsatta kön. Följaktligen permanentas skillnad och motsats.

Barn är nödvändighet inblandade i att konstituera sig som könsbestämda varelser i det dagliga livet. Det sker när de lär sig språket och när de använder språket för att positionera sig som igenkännbara individer inom ramen för de rådande sociala strukturerna. När barn konstituerar sig, har jag argumenterat, gör de vad forskarna har tenderat att göra, nämligen utgår ifrån könsorganens utseende – om de etiketteras som manliga eller kvinnliga."


Citat ur boken: Hur flickor och pojkar gör kön (s.151-152) , Bronwyn Davies, 2003, Liber. (min styckindelning)

Surrogatmoderskap

Det där med surrogatmoderskap är en viktig fråga och jag önskar att det skulle debatteras lite mer. Men ibland är det faktiskt på tapeten. Ska surrogatmoderskap vara tillåtet? Kristdemokraterna säger bestämt nej och är naturligtvis inte sena att påpeka att det handlar om "baaarnens bästa" Citat Catrine Pålsson Ahlgren, ledamot för Kristdemokraterna:

"Det kan uppstå problem för barnet med identifikationen. Det kan bli problem för surrogatmamman som kan ångra sig. Hon kan ha andra barn som kanske har svårt att förstå att babyn i hennes mage inte är syskon. Vi är också rädda för att det kan bli en ekonomisk fråga"

Barnets eventuella identifikationsproblem har ingenting med surrogatmoderskap att göra, om ni frågar mig. Det som är fel är hur samhället dömer vissa kategorier (t ex familjen) som "rätt" eller "fel". Och skulle det nu vara så att surrogatsmammans eventuella andra barn skulle ha svårt att förstå att barnet inte är ett syskon till dem är ett senare problem som inte borde vara en grund till huruvida surrogatmoderskap bör vara okej eller inte. Och så har vi den väsentliga frågan; den ekonomiska aspekten. Välbärgade familjer kommer utnyttja kvinnor som är i behov av pengar, det går inte att komma ifrån. Men dessa kvinnor är vuxna och borde få bestämma själva om de vill använda moderskapet som ett "jobb" där de får betalt.

Läs mer

surrogat.nu

Genuspedagogiskt symposium

Jag vill tipsa om höstens bästa genushändelse: Genuspedagogik och jäställdhet i förskola/skola. 26-29 oktober 2009 går detta höstsymposium av stapeln i Stockholm. Fyra dagar fyllda av intressanta seminarium/föreläsningar med olika teman repsektive dag:

• 26/10: Språk och media
• 27/10: Estetik, miljö, material
• 28/10: Kropp/idrott, maskulinitet, etnicitet
• 29/10: Genuspedagogik, dåtid, framtid

På onsdag kommer dessutom jag och min skrivarkompis med största sannolikhet presentera vår c-uppsats. AWESOME!

Är du student kostar kalaset bara 150:- per dag i mån av plats. För mer info - besök Reggio Emilia Institutet eller kolla pdf:en här.

Vilda & Olika - 2 blir 1

Det två genusmedvetna bokförlagen Vilda och Olika slår sig samman och fortsätter röra om i den allt för könsstereotypa barnboksgrytan.

"Olika och Vilda förlag startade båda 2007 med visionen att utmana stereotyper i en vad de upplevde var en konservativ barnboksvärld. Sedan starten har Olika och Vilda gett ut sammanlagt 25 titlar och skapat debatt bland annat kring frågan hur flickor och pojkar porträtteras i barnböckernas värld."

Jag har läst några av de böcker som förlagen (alltså snart förlaget) har gett ut och jag ser fram emot att läsa fler! Hoppas även att fler bokförlag hakar på trenden att "genusgranska" sina böcker.

Debattartikel om könskorrigering

Nej men lilla Torbjörn Tännsjö nu är du ute på djupt vatten och sprattlar med dina taniga akademikerarmar. Jag struntar fullkomligt i om du är osäker, däremot struntar jag inte i att du publicerar en debattartikel i en av Sveriges största tidningar där du uttrycker nedvärderande åsikter om transexuellas valmöjligheter av könskorrigering.

De filosofiska institutionerna på Sveriges universitet och högskolor är inte direkt kända för att undervisa ut ett genusperspektiv. Och Tännsjö har inte lyckats läsa in ämnet på egen hand.

Diskriminering och sexuella trakasserier

Jag har sagt upp mig från mitt extrajobb.

Inte bara för att jag behövde mer tid till studier och "livet", utan för att personerna som jobbar där inte har okej åsikter och det gör mig illa till mods. Det var liksom okej att uttrycka åsikter som var rasistiska, sexistiska, homofobiska, pedofiliska och gud vet vad. Lite överallt satt det också "erotiska planscher", ni vet solbrända brudar i bikinitrosor och silikonbröst. Både planscherna och nedvärderande åsikter om te x "bögar" eller "polacker" på arbetsplatsen är förbjudna enligt diskrimineringslagen (2008:567).

Det är också enligt samma lag arbetsgivarens skyldighet att vidta åtgärder vid sexuella trakasserier. När jag precis hade börjat jobba, kanske varit där i 2 veckor, fick jag en present av en gubbe (60 bast) som kom tillbaks från charterresan; en spritflaska i glas formad som en man med en gigantisk erigerad penis. Jag ba "Eh.. tack.. Hahaha *pressat skratt*". Detta skojades det sen om på företaget, chefen inkluderat. Jag har också (av samma herre) fått utklippta seriestrippar innehållandes sexskämt och nakna män.

INTE OKEJ.

Företaget kändes som ett skämt. Hade det varit mitt fasta jobb (hade aldrig hänt! -men ja) skulle jag naturligtvis pratat allvar med chefen och ledningen. Nu gjorde jag det enkla och kastade in handduken. Glöm inte dina rättigheter, kolla DO's sida här

Kvinna är VÄRDE lös

Det har länge varit ett välkänt faktum att män som grupp i genomsnitt tjänar mer än kvinnor som grupp. Det är 2009 och man trodde att vi skulle ha kommit längre i frågan om jämställda löner.

• En kvinnlig börsmäklare tjänar till exempel bara 65 % av vad hennes manliga kollega gör.
• Är du kvinna och jobbar som banktjänsteman/kreditrådgivare får du nöja dig med 70 % av den lön som männen tjänar.
• En VD med kuk har 23 % högre lön än en VD med fitta.

MEN, det finns hopp... om du dessvärre är född som "det andra könet" kan du alltid satsa på ett jobb inom kvinnodominerande yrken - till exempel som sjuksköterska - för där slipper du de stora löneskillnaderna. Några andra jobb där du kan tjänar mer än männen:

• Kvinnliga driftchefer inom byggverksamhet ("Byggchefskvinna") tjänar 2 % mer än sina manliga kollegor.
• Som biomedicinsk analytiker tjänar du som kvinna 300 kronor mer i månaden.
• Eller bli politiker - du tjänar inte mer, men i alla fall lika mycket som kukarna i riksdagen.

Läs mer här och här.

Familjeboken

Vombat förlag
2008
Eddie Summanen (text)
C. Kåberg (bild)

Familjeboken är en "ett-barn-blir-till-bok" med ett queert synsätt på det hela. Vi får lära oss att ett barn kan bli till på flera olika sätt och att det inte finns någon mall för hur en familj kan se ut.

Så här står det på bokens baksida: Familjer kan se ut nästan hur som helst och barn kan bli till på många olika sätt. Familjeboken handlar om alla former av familjebildningar och vidgar begreppet familj. Boken tar bland annat upp hur ett barn blir till, insemination, sex, adoption, konstjord befruktning samt heterosexuella, homosexuella och ensamstående föräldrar.

Boken är pedagogiskt uppbyggd med enklare fakta och roliga illustrationer. Jag gillar!

Natacha Peyre tycker till

Ibland kan det kännas befriande när människor går i exil, eller åtminstone befinner sig långt bort ifrån en själv. På gott och ont finns the internet, och därför kan sådana här åsikter spridas över gränserna och hamna i unga (kvinnliga) bloggläsares huvuden.

"Jag är lite gammeldax på det sättet, killar ska var gentlemen och betala notan, hålla upp dörren ta hand om sin kvinna helt enkelt. I Sverige klipper alla medelålders kvinnor sig i korthår börjar klä sig tantigare och slutar att vara sexiga helt enkelt. Män är män och gör man sig inte fin för sin kille så kommer han att söka sig till annat, så funkar människan."

Natacha, jag finner inga ord för hur sorglig jag tycker att du är.

Barns syn på (normativ) sexualitet

I våras skrev jag, tillsammans med Pernilla, c-uppsats inom ämnet genuspedagogik. Vi hade ett boksamtal med en grupp barn i 7-årsåldern och de fick fritt tolka och diskutera kring boken Värsta Prutten, Lolly! När vår uppsats har publicerats elektroniskt och ligger ute i www-världen tänkte jag länka till den, men än så länge får ni nöja er med ett citat ur texten.

Här nedan presenteras hur barn KAN uppfattat sexualitet och då främst normativ sexualitet. Jag ger inga exempel på hur vi har analyserat denna sekvens, utan lämnar den fri för tolkning.

Lukas: Är dom gifta mamma och pappa? Och sen får hon mamma och pappa, nej pappa och pappa. Dom gifter sig.
Joanna: Men en mamma.
Pedagog: Vad tror ni?
Ina: Jag vet faktiskt inte.
/…/
Ina: Jag tror lite så här, att en av dom papporna var gift med mamman förut, sen så skildes dom och sen blev den pappan…
Lukas: Gift med pappan?
Ina: Ja.
Lukas: Vad knäppt.
Ina: Typ så.
Lukas: Vad knäppt. Det måste vara en fru istället för pappan. Fru man.
Pedagog: Kan Lollys pappor vara kära i varandra?
Lukas: Blää, puuh.
Ina: Det var ju så jag menade.
Lukas: (gör en massa ljud).
Pedagog: Tror ni det kan vara så?
Joanna: Det är ju knäppt. Näje.
Lukas: Jo. Nej. Ja. Nej. Jag vet inte.
Pedagog till Joanna: Kan papporna vara kära i varandra?
Joanna: AAAAldriiiig. Inte kära, men dom kanske tycker om varandra.
Pedagog: Varför kan dom inte vara kära?
Joanna: För att det inte är… ingen fru.
Jean: Jag tror inte det kan va så att papporna är kära.
Pedagog: Hur tror du det kan vara då?
Jean: Ena pappan är först kär i den andra, dom gifter sig, sen blev dom andra kära och gifter sig. (Vi tolkar det som att mamman först var gift med ena pappan och sedan med den andra). Sen kanske hon tyckte det var tråkigt att ha två pappor (män/pojkvänner).

Hur tolkar ni barnens tankar?

Lite mer lättlästa böcker

Efter lite inspiration från en kommentar av åttiotalisten kände jag att det var dags för lite boktips om genusteorier. Många böcker om genus, kön och jämställdhet är väldigt akademiskt skrivna och kan vara svåra eller tunga att ta sig igenom.

Jag rekommenderar därför den lite lättare Att göra kön - om vårt våldsamma behov att vara kvinnor och män av Ylva Elvin-Nowak och Helene Thomsson. Boken diskuterar främst skapandet och behovet av manligt och kvinnligt, och den är både underhållande och intressant. Den är lite mer fördjupande, men lättförståeligt även för de som inte läst något om genus tidigare.

En lite mer skönlitterär bok, är Det finns en särskilt plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra av Liza Markund och Lotta Snickare. Boken tar upp grundläggande genusteorier, men lämnar många tankeställare till läsaren. Författarna ger också igenkännande exempel från sina egna liv, vilket gör boken lätt att läsa. Perfekt presenttips!

Ett litet tips för tråksöndagen

Jag rekommenderar verkligen fulheten av serietecknaren Nanna Johansson. Ett feministiskt seriealbum med träffande och roliga bilder. KÖP! (Ja, faktiskt. Trots att jag är emot konsumtionshysterin)

En introduktion till feministisk poststrukturalism

Igår läste jag inledningskapitlet i boken In på bara benet - En introduktion till feministisk poststrukturalism av Hillevi Lenz Taguchi (2004, HLS Förlag).

Jag kan verkligen rekommendera ALLA att läsa den boken - ja, jag har alltså läst den förut en gång. Nu ska jag läsa den en gång till för att "friska upp minnet" och förhoppningsvis förstå den ytterligare lite bättre (samt för att jag måste inför ett litteraturseminarium). Det ska erkännas att det inte är världens "enklaste" teorier - men ack så intressanta!

Igår tog jag alltså fram min gröna överstryckningspenna och la mig i sängen för lite läsning. Tanken med pennan var att markera "det allra viktigaste", men eftersom jag tycker att det är så pass intressant, slutade det med att ungefär hälften av texten på sidorna nu är gröna. Det här är vad som kallas en dålig studieteknik. När jag sedan ska försöka hitta det "viktiga" i texten, får jag leta ett bra tag.

Men, för att då sammanfatta feministisk poststruktualism med några citat ur inledningskapitlet:

"Feministisk posstrukturalism innebär en oavbruten och ständigt pågående praktik av värde- och kategoriseringsupplösning, som vi behöver utöva och repetera om och om igen - oupphörligen - för att kunna verka och leva etiskt likvärdigt tillsammans..." (s.14)

"Den feministisk poststrukturella diskursen, däremot, ifrågasätter och vill överskrida eller lösa upp kategorierna manligt och kvinnligt. Genom att synliggöra hur de är konstituerade kan de överskridas och utvidgas till fler sätt att vara." (s.15)

Feministisk poststrukturalistisk teori är så klart mycket mer än vad som framgår i citaten ovan. Läs boken - och gör din egen tolkning!

Den där sexdriften

Jaha nämen sedärja, då var det dags att skriva lite om fördomar kring sexualdriften.

Med utgångspunkt i framför allt biologin och ”naturen” har man slagit fast att tjejers sexualitet ser ut på ett visst sätt och killars på ett annat. Mannens påstådda starka sexualdrift kopplas gärna ihop med "det ligger i mannens natur att befrukta många olika kvinnor". Jag fick tillexempel lära mig på sexualkunskapen i högstadiet att killar vara kåtare än tjejer för att deras könsorgan satt utanpå kroppen, medan tjejernas satt inuti. Herregud.

Fortfarande används mannens "naturliga sexuella begär" för att legitimera omoraliska handlingar. Det är exempelvis för vissa försvarbart för en man att vara otrogen, en av dessa är svenska hollywoodfrun Anna Anka.

Det ”manliga” könshormonet testosteron anses vara det som ligger till grund för sexlusten. Då män innehar större andel av denna hormonhalt skulle detta vara en orsak till att män har mer sexlust än kvinnor. Det finns inga bevis för att män som grupp skulle ha större sexulust än kvinnor som grupp. I de fall där män uppfattas som kåtare kan det bero på att deras sexualitet är mer accepterad och att de därför tidigt lär sig att uppmärksamma och uttrycka den. Precis som att det finns föreställningar om att tjejer "måste vara kära för att vilja ligga" finns det föreställningar om att killar "är kåta hela tiden". Dessa fördomar skapar förväntningar på tjejer och killars sexuella prestationer.

Sexualdriften är individuell. Den varierar också hos en person beroende på t ex livsstil, stress, menscykeln, förälskelse osv. Tjejer uppfostras sällan till att bejaka sin sexualitet och kan därför ha svårt att ge sig hän och släppa kontrollen i en sexuell situation. Detta kan också ha betydelse för möjligheten att få orgasm.

Det pratas inte så mycket om de psykologiska orsakerna till hög eller låg sexdrift. Det kan exempelvis vara tankar, känslor och tidigare erfarenheter. Dessutom tampas många med:

Kroppsuppfattningen

- Kommer verkligen min partner att tycka att jag är snygg naken? ("hjälp jag har sladdriga lår, tjock mage, hängbröst, bristningar, stor rumpa, kroppsbehåring, konstig lukt", osv.)

Porrfilmskomplex

- Ska jag stöna sådär högt? Måste jag raka mig överallt? Analsex?

Prestationsångest

- Måste vi ha massa olika ställningar? Varför kommer hon inte, det ska ju gå jättefort? Nu måste jag komma, det ska ju gå jättefort!?

Jag vill också rekommendera er att läsa nya numret av Bang, där Johannah Gohmann skriver en artikel om kvinnor som opererar bort sina blygdläppar i skönhetssyfte.

Jag blir så ledsen...

Jag läste på Aftobladets hemsida att det är dags för Pride-manifestation i Serbien. Tydligen tror 70 % av deras befolkning att homosexualitet är en sjukdom. Det är egentligen inte det som upprör mig när jag läser artikeln*, utan snarare flertalet av de kommentarer som folk har gjort till artikeln, till exempel:

"serberna e bannemaj kloka, tänk om svenskarna också kunde fatta att det är en smittsam hemsk sjukdom, mer rädd för den än svininfluensan iallafall. iisch!!"

"I Sverige är pride större än nationaldagen.... Varför? Jo, om man är hetro och ej deltar så blir man kallad för en homofob.... Pride är endast till för homosexuella! Jag fattar inte hur hetrosexuella kan gå där. Jag orkar inte med dryga jävla "humana" personer..."

"Varför måste folk ha dessa manifestationer för att skryta om sin sexualitet? Jag tror inte de vinner någon respekt genom att bete sig om i San Francisco eller andra delar av världen där "paraden" urartas till en orgie."

Vadå skryta om sin sexualitet? Det är väl inte riktigt det Pride handlar om, eller?

Jag blir bara ledsen och mörkrädd för dessa personer och vet knappt hur jag ska kommentera (och hantera) det. Tappar helt förmågan att argumentera emot. Jag bara önskar att människor kunde visa mer respekt och förståelse för "normbrytare" och inte skapa hat emot sådant som "känns främmande".

*Jo, alltså visst är det upprörande att en sådan stor andel av befolkningen inte har "bättre kunskap", men det var inte det som det här inlägget skulle handla om.

Feministpiskan slår till igen

Nä, vad tusan. Jag använder mig av webläsaren Safaris egna rättstavningsprogram, ni vet sådär att det blir röda punkter under ordet den inte känner igen. Och vad händer när jag ska skriva "feministiska", jo det blir RÖTT så klart. Safari har några bättre förslag när jag klickar på ordet:

- feministaska

- feministinka

- feministpiska

- feministilska

jo tack. ilska och piska är verkligen vanliga ord vi brukar förknippa med feminist.

En bild säger mer än tusen ord...

... och Nina Hemmingssons bilder säger ofta mer än så.

Det ständigt pågående könsSKAPANDET

Jag är av den tron att kön/genus är något som ständigt skapas och omskapas. Bronwyn Davies formulerar det hela fint i sin bok Hur flickor och pojkar gör kön (Liber):

En del av att vara en duglig medborgare, så som samhället för närvarande är organiserat, är förmågan att bestämma sitt ”rätt” kön i förhållande till andra, liksom att hjälpa andra med samma sak. Alla ”vet” att världen är uppdelad i män och kvinnor. Idén om att det finns två kön, och bara två, och att de är ömsesidigt uteslutande, varandras motsatser, sitter djupt i det västerländska tänkandet. /…/ Jag kommer dock att argumentera för att detta antagande är en följd av – såväl som ett underliggande antagande om – de sociala och språkliga strukturer som individer är omgivna av när de konstituerar sig som personer. Den mening som vi lägger in i att vara man eller kvinna vilar på antagandet om fysiologiska skillnader som är bipolära; det är den tron som finns i botten när en människa ska bygga upp sitt sociala jag. /…/ …barn lär sig anamma manlighet respektive kvinnlighet som om det vore en oföränderlig del av deras personliga och sociala jag. De lär sig detta genom att tillägna sig de diskursiva praktiker som pekar ut varje människa som antingen man eller kvinna. (s.9-10)

Vad innebär detta egentligen? Hur kan vi göra det möjligt och mer tillåtet att inta olika könspositioner? Varför vill vi så gärna dela upp människor i just två kön och kommer vi någonsin kunna bortgå från detta?

Prinsessan Kristalla

Sagolikt Bokförlag
Anette Skåhlberg (text)
Katarina Dahlqvist (bild)
Boken finns också som ljudbok.

Precis som ”alla” andra sagor om prinsessor innehåller Prinsessan Kristalla fantasi, äventyr, en drake, svärd, elaka föräldrar, ett torn, kämpande prinsar från alla världens hörn och ett kärleksslut där man lever ”lyckliga i alla sina dagar”. I den här boken gifter sig dock inte prinsessan med någon av alla de friande prinsarna – utan istället med den rödhåriga, vackra Vilda. Kristalla och Vilda träffas en dag som små, men skiljs sedan åt eftersom en prinsessa inte får umgås med ”vanligt folk”. En dag, då Kristalla behöver sig ett svärd, träffar hon åter svärdsmidarens dotter – Vilda – och deras kärlek får en ny chans.

Ner för minnesvägen igen

Jag vill i första blogginlägget fokusera lite på genusreflektioner under min tidiga skoltid eftersom det var någonstans jag började förstå att det fanns förväntningar och föreställningar som skiljde mellan tjejer och killar. Jag var under min barndom lite av vad man kallar en pojkflicka. Det vill säga, mitt biologiska kön är tjej men jag hade intressen och egenskaper som av samhället definierades som typiskt pojkiga.

I förskolan hade jag en kortklippt frisyr och fick höra av mina klasskompisar att jag ”var ful och såg ut som en kille”. När jag kom hem till mamma och var ledsen över att de hade sagt så sa hon att jag skulle svara ”Vadå, är killar fula eller?” och detta gjorde jag vid nästa tillfälle. Det resulterade i att mina klasskompisar inte hade något svar på tal och jag gick med en segrande känsla därifrån.

Under lågstadiet hade jag lite av en ledarroll i klassen, pratade mycket och hade alltid idéer eller åsikter om undervisningen eller de ämnen vi diskuterade. Detta uppskattades inte av läraren. Mina föräldrar fick flera samtal av klassföreståndaren som klagade på att jag ”pratade för mycket”, ”lurade med tjejerna på snöbollskrig”, eller ”kom sent in från rasten eftersom hon spelade fotboll med killarna”. Det var också klagomål på mitt så ”kvartsamtal” om att jag hela tiden skulle synas och höras och att jag borde låta andra tjejer få chansen att prata.

Detta var, herre min skapare, nästan 20 år sedan. Ser det likadant ut idag, tror ni?

/ANN