Vård av frisk man - om dagens köns"roller"

Jag sprang på en bra artikel/krönika om dagens köns"roller". Även om det kanske har hänt en del sedan våra föräldrars generation så är vi långt ifrån jämställda i hemmets vrår.

Jag känner så väl igen mig i artikeln. Samtiditg som jag försöker "dela med mig" (dela upp) ansvaret för hemmet, så har jag svårt att släppa på kontrollen. Jag organiserar och projektleder ständigt. Jag är uppfostrad till att - trots att det inte är min tur att laga mat - med jämna mellanrum kolla så att äggen steks "på mitt sätt".

Jag måste verkligen öva på det där. Om jag någon gång får barn kan jag ju inte hålla på höja rösten om lika föräldrarledighet och lika ansvar, om jag sedan inte kan lita på den jag ska dela detta ansvar med.

Nej (om man nu får generalisera och göra en uppdelning mellan könen): män i allmänhet måste bli mer jämställda och ta ansvar och kvinnor i allmänhet måste dela med sig av ansvaret.

Förstår ni vad jag menar?

Genusanalys av böcker

Även om barnboksutgivningen går emot att bli alltmer jämställd och genusmedveten, finns det fortfarande en hel del jobb kvar att göra. Och bara för att det finns genusmedvetna böcker, betyder det ju inte att dessa finns ute i förskolor, skolor och hem.

Här kommer en liten "manual" för hur man kan göra en genusanalys av de böcker man har på förskolan, skolan eller hemma i bokhyllan. Manualen är inspirerad av Kristina Henkel på Jämställt.se

Dokumentera:
- Ta 10 slumpvis valda böcker
- Läsa böckerna och granska hur många som har en pojke/man som huvudperson och hur många som har en flicka/kvinna. Tänk på att djur ibland görs till en hon eller han och räkna även med dessa.
- Titta också på hur könsfördelningen ser ut i övriga roller (biroller). Finns det några personer som är könsneutrala eller har könsneutrala namn?
- Gör en tabell/protokoll över ovanstående information.

Fundera sedan på:
- Vad gör personerna i sagorna? Är det traditionellt kvinnliga/manliga roller som förmedlas?
- Vilka egenskaper tillskrivs flickor respektive pojkar?
- Vilka familjebilder presenteras i böckerna? Är det enbart kärnfamiljer med mamma - pappa - barn eller finns det andra familjekonstruktioner?
- Och kan det viktigaste av allt: Hur påverkar fördelningen av huvudrollsinnehavarna samt det sätt hur flickor respektive pojkar gestaltas barnens identifikation och deras föreställningar om "flickigt", "pojkigt", "kvinnligt" och "manligt"?
- Hur tycker du/ni att en jämställd förebild är/ska vara?
- Hur kan ett förändringsarbete se ut?

Jag blir så ledsen...

Jag läste på Aftobladets hemsida att det är dags för Pride-manifestation i Serbien. Tydligen tror 70 % av deras befolkning att homosexualitet är en sjukdom. Det är egentligen inte det som upprör mig när jag läser artikeln*, utan snarare flertalet av de kommentarer som folk har gjort till artikeln, till exempel:

"serberna e bannemaj kloka, tänk om svenskarna också kunde fatta att det är en smittsam hemsk sjukdom, mer rädd för den än svininfluensan iallafall. iisch!!"

"I Sverige är pride större än nationaldagen.... Varför? Jo, om man är hetro och ej deltar så blir man kallad för en homofob.... Pride är endast till för homosexuella! Jag fattar inte hur hetrosexuella kan gå där. Jag orkar inte med dryga jävla "humana" personer..."

"Varför måste folk ha dessa manifestationer för att skryta om sin sexualitet? Jag tror inte de vinner någon respekt genom att bete sig om i San Francisco eller andra delar av världen där "paraden" urartas till en orgie."

Vadå skryta om sin sexualitet? Det är väl inte riktigt det Pride handlar om, eller?

Jag blir bara ledsen och mörkrädd för dessa personer och vet knappt hur jag ska kommentera (och hantera) det. Tappar helt förmågan att argumentera emot. Jag bara önskar att människor kunde visa mer respekt och förståelse för "normbrytare" och inte skapa hat emot sådant som "känns främmande".

*Jo, alltså visst är det upprörande att en sådan stor andel av befolkningen inte har "bättre kunskap", men det var inte det som det här inlägget skulle handla om.

Det ständigt pågående könsSKAPANDET

Jag är av den tron att kön/genus är något som ständigt skapas och omskapas. Bronwyn Davies formulerar det hela fint i sin bok Hur flickor och pojkar gör kön (Liber):

En del av att vara en duglig medborgare, så som samhället för närvarande är organiserat, är förmågan att bestämma sitt ”rätt” kön i förhållande till andra, liksom att hjälpa andra med samma sak. Alla ”vet” att världen är uppdelad i män och kvinnor. Idén om att det finns två kön, och bara två, och att de är ömsesidigt uteslutande, varandras motsatser, sitter djupt i det västerländska tänkandet. /…/ Jag kommer dock att argumentera för att detta antagande är en följd av – såväl som ett underliggande antagande om – de sociala och språkliga strukturer som individer är omgivna av när de konstituerar sig som personer. Den mening som vi lägger in i att vara man eller kvinna vilar på antagandet om fysiologiska skillnader som är bipolära; det är den tron som finns i botten när en människa ska bygga upp sitt sociala jag. /…/ …barn lär sig anamma manlighet respektive kvinnlighet som om det vore en oföränderlig del av deras personliga och sociala jag. De lär sig detta genom att tillägna sig de diskursiva praktiker som pekar ut varje människa som antingen man eller kvinna. (s.9-10)

Vad innebär detta egentligen? Hur kan vi göra det möjligt och mer tillåtet att inta olika könspositioner? Varför vill vi så gärna dela upp människor i just två kön och kommer vi någonsin kunna bortgå från detta?