Föräldrarledighet.

Debattartikeln om föräldrarledigheten.

Egentligen känner jag bara "suck" över att sånt här ska behöva skrivas. I ett jämställt samhälle borde det ju vara självklart att föräldrarledigheten delas. (Okej, om det passar bättre att en förälder är hemma lite mer så kan jag godta det.... Men jag godtar inte att det alltid är kvinnan (i ett heterosexuellt förhållande) som är denna förälder och att om en kvinna går tillbaka till jobbet "för tidigt" blir det ofta häpna blickar och skrik från både höger och vänster....)

Men sen läser jag kommentarerna och känner ett ännu större "SUCK". Debattartiklar som denna behövs uppenbarligen, trots allt. Fortfarande, 2010, i Sverige - världens mest jämställda land.

Uppfostran vs. fostran

Jag brukar sällan läsa Malin Wollin som Ann skrivit om här. Men nu råkade jag göra det och blev upprörd upp över öronen. Enligt Malin ska nätetikett läras ut av skolan och all uppfostran verkar härmed vara skolans ansvar: "Härmed överlåter jag kunskap om netikett och säkerhet till mina barns skola."

Visst, jag håller med om att skolan ska lära barn om Internet och vilka faror som kan finnas där. MEN, det är väl ändå föräldrarnas ansvar att hålla koll på vad deras barn håller på med?! Skolan har ett fostransuppdrag, inte uppfostransuppdrag. Men Malin kanske skulle ha tänkt igenom vad det innebär att vara förälder innan hon säger saker som: "För vi föräldrar kan inte både laga mat, trösta den som är ledsen och vara www."

Malin, vi pedagoger har många uppgifter även vi och vi kan inte ta allt ansvar för ditt och andras barn. Vi torkar näsor, rättar prov, dokumenterar, undervisar, är socialarbetare och så vidare... Du får nog gott kasta ett öga mot din dotters dator samtidigt som du rör om i grytorna där hemma.

Barnets kön förblir osagt

SVD skriver i en artikel om två föräldrar som väljer att inte berätta vad deras barn har för kön. Föräldrarna kallar barnet ett könsneutralt namn, säger aldrig "hon" eller "han" och klär barnet i olika frisyrer och kläder från dag till dag. Barnets kön är dock ingen hemlighet, hen vet själv om hen har en snippa eller snopp och föräldrarnas vänner har också fått veta. Jag tycker det här är oerhört intressant och har inga som helst kring tvivel huruvida föräldrarna gör en bra grej. Däremot är jag ytterst tveksam till hur institutioner eller andra vuxna som barnet kommer i kontakt med kommer reagera. Knappast med en vänlig inställning, eller vad tror ni?

"De som blivit upprörda är främst jämnåriga feminister

– De tycker att vi ska ta tag i de problem kring kön som finns istället för att undvika dem. Visst går det att förklara orättvisor och ojämlikhet för ett litet barn, det gör vi, men vi är omgivna av så många omedvetna människor och det massiva trycket från omgivningen påverkar ens barn. Vårt sätt skapar en fri och neutral tillvaro för Pop, säger Jonas."

Sexualisering av kvinnan inom idrott

Med risk för att det här inlägget kommer att vara lite väl fördjupat i cykling, vill jag först och främst säga vila i frid Kerstin Thorvall. Jag glömmer aldrig "Det mest förbjudna".

Så då. Igår skulle jag köpa nya bibs, alltså vadderade cykelbyxor med hängslen, på grund av att mina tidigare varit av herrmodell. Bibs för herrar är enklare att få tag på och lite billigare, men alldeles felformade för de flesta kvinnor både i hängslen och vaddering.

Så surfar jag in på en cykelsida där de säljer märket Castelli, ett mycket välkänt och proffsigt cykelmärke. Döm av min förvåning när deras modell för damer heter bland annat Niki Sexy shorts och Niki sexy set. FY SKÄMS CASTELLI. Jag kommer aldrig att använda min Castelli cykeltröja mer, eller köpa någonting som har med Castelli att göra.

Tyvärr kom jag inte undan sexualiseringen av kvinnan trots att jag valde ett par Santinis. Kollin hur hemsidan säljer in dessa. Jag blir så trött.

Man ba "Mmm, utan min sport-top och med mitt flygande blonda hår ger jag mig iväg på en tur, hej"

Feminism och giftermål.

Kan man gifta sig som feminist? Eller kan man idag kanske gifta sig i feminismens namn?

Läs artikeln Gift - som feminist?

Jag kan förstå att man tar avstånd till giftermål på grund av feministiska värderingar. Men samtidigt anser jag att det viktigaste - om man nu väljer att man vill gifta sig - är att göra det till sin egen grej. Visst, äktenskapet vilar på patriarkala strukturer och kristendomen. Men behöver det vara så? Måste ett bröllop vara traditionellt och uppbyggt utifrån att man säger "ja" till att ägas av en man (om det nu är ett heterosexuellt par vi snackar om)?

Om jag någon gång gifter mig vill jag att VI tillsammans ska bestämma hur vi vill ha det. Jag vill strunta i traditioner och "måsten" och istället göra det till vår dag - oavsett om jag väljer traditionell vit brudklänning eller en maskeradfest.

Hur tänker du?

Anders S Nilsson, vad pinsam du är

Herregud. Anders S Nilssons intervju (programledare i Parlamentet etc) med Lina Thomsgård på Rättviseförmedlingen är UNDER ALL JÄVLA KRITIK. Vilken nedlåtande ton, vilken tönt han är. "Jag tycker det är kul att du har någonting att göra, Lina".

Lyssna

Övrig läsning om Anders

(jag kan inte ansvara för tillförlitligheten i ovanstående blogg, bedöm den själva)

Är du med i gaymet?

Jag var väldigt sugen på "Är du med i gaymet?" innan den kom ut, för jag tyckte syftet med boken var intressant och jag gillade att läsa Manuela Gaetanis krönikor när hon skrev i City. Men så glömde jag bort lanseringsdatumet och till sist även boken. Så av en slump stötte jag på den igår, blev glad, och kände att det var dags.

Tyvärr höll inte mina förväntningar riktigt, även om boken kan vara en bra läsning för personer som fortfarande inte är helt bekväma med sin sexualitet. Är du med i Gaymet handlar mestadels om komma-ut berättelser och hbt-personers historier om hur det är att leva i "gaymet" (hbt-världen, min översättning). Jag tycker att författarna (Gaetani och Malmberg) för lite märkliga resonemang kring exempelvis könsroller, och fördomar ventileras öppet och oproblematiserat. Detta beror naturligtvis på att det är deras egna upplevelser och tankar de berättar om, men för en osäker hbt-person blir detta en onyanserad bild av hbt-världen. Nåväl, jag tycker ändå Är du med i Gaymet är en läsvärd bok och en helt okej "guide" till "gaymet" eftersom den innehåller många olika personers upplevelser samt en ordlista på ord som kan vara helt främmande för många.

Rättviseförmedlingen

Ni har säkert hört talas om detta, men vi vill ändå bara påminna er om fina fantastiska Rättviseförmedlingen. Rättviseförmedlingen är märkbart trötta på mansdominansen och hjälper till att hitta duktiga kvinnor inom en rad olika ämnen och yrken.

Dags att börja jobba.

På måndag börjar jag - Therese - att jobba. Jag kommer att jobba på en förskola på småbarnsavdelningen (1-3 år). Inom enheten finns det ett genusnätverk och jag hoppas att jag i framtiden får vara med om heta genusdiskussioner för att utveckla verksamheten. Det ska också bli roligt att själv få omsätta all den teori jag läst till praktik.

Bild: Per Gustavsson

Om det är någon som har bra boktips på hur andra har jobbat med genus i förskola/skola, så är det välkommet. Alltså, inte teorier utan exempel på hur verksamheten bedrivits. Jag är dock INTE intresserad av kompensatorisk pedagogik, då jag anser att detta egentligen bara förstärker tanken om att flickor och pojkar är olika. Det gillar jag inte.