Den rosa overallen. Om genusfostran, modeller av jämställdhet och identitetspolitiska markörer.
Jag säger bara: "hög igenkänningsfaktor", eftersom jag själv "problematiserar" färgen rosa, men har svårt att motivera varför. Här får jag svaret: "Jag tillhör en modern, urban, svensk (och även feministisk) medelklass!"
Hur som helst - det handlar om hur föräldrar förhåller sig till att klä sina barn (pojkar respektive flickor - för jo, det görs skillnad) i färgen rosa. Egentligen ingenting "nytt", men ändå intressant! LÄS!
Bild från Ellos.
Den där overallen är ju hur söt som helst. Jag vill stoppa in lille E i den!
SvaraRaderaI rosa.
Det är ungefär det jag menar när jag säger att jag själv "problematiserar" färgen rosa. Jag förhåller mig själv så att det är mer "okej" att klä pojkar i rosa än flickor - eftersom flickor i rosa traditionellt getts egenskaper som snäll och fin. Pojkar som nu kläs i rosa gör på något sätt "revolt". Tjejer i rosa gör INTE "revolt".
SvaraRaderaJag vet inte riktigt hur jag ska förklara mig - men jag är medveten om att mina resonemang suger och att jag måste sluta problematisera färgen. Rosa borde användas på både pojkar och flickor - utan att det ska placera in barnen i något fack.
Tror absolut att lille E är kanonfin i rosa. Skulle jag välja själv skulle jag dock använda en liten starkare rosafärg. Jag är inget fan av blekrosa :-)
Köpte shorts i samma färg som overallen till min sambo i somras, men dom blev hängandes i garderoben, ja just det det :( hela sommaren.
SvaraRaderaElena
Jag förstår inte varför man bryr sig så mycket om specifika färger. Om man som jag älskar färgen rosa så ska det väl inte vara några problem att klä flickor, pojkar, hem och sig själv i den färgen. Mina barn kommer bära rosa enbart för att jag själv älskar den färgen, får jag 5 söner så kommer de vara lika rosa som om jag hade fått 5 döttrar.
SvaraRaderaEnligt mig är det inte färgen som förtrycker kön utan tex. uppfostran. Jag ville ha rosa när jag var liten och fick också rosa. Samtidigt uppmuntrade mina föräldrar mig att även bära svarta jeans, bli skitig om händerna och skrika ut mina åsikter. Därför är jag idag inte en rosa, förtryckt, tyst flicka utan ett rivjärn till människa.
Gah, nu snubbar jag över mina egna tankar och ord men jag hoppas min poäng gick fram! :)
Din poäng gick fram och jag håller med till 100%. Självklart ska man inte bry sig om färg utan klä barnet i den färg man gillar/barnet själv gillar - oavsett kön! Det är ju konstigt att just rosa blivit en sådan "problematisk" färg.
SvaraRaderaKom in på ett bananskal och har surfat runt lite på bloggen....Det är alltid härligt att få det man trodde om feminister bekräftat. Jävlar vilka intoleranta ni människor ni verkar vara, det märks verkligen att ni hatar.
SvaraRaderaMVH
Flashback
På vilket sätt menar du att vi hatar???
SvaraRaderaHat och ett normkritiskt perpsektiv är för mig två helt skilda saker.
Sen tror jag det är "farligt" att säga "ni feminister". Feminister är ingen enhetlig grupp och det finns starkt skilda riktningar även inom feminismen. Om du anser att vi "hatar", så är det i så fall din uppfattning om OSS och det borde inte vara om feminismen i allmänhet.
Men ge gärna exempel på "vårt hat", så kanske jag kan besvara din kommentar lite bättre...
Jag klär ju lille E i blått med som du vet och har inget problem med det. Jag tycker att det är okej att använda alla färger. Däremot hade jag lite svårt att skicka iväg ett blått dopkort (vi gjorde olika färger på alla korten) för då kändes det som att mottagaren skulle se mig som naiv och dum, dum på det sättet att bara göra som alla andra och inte se igenom vissa saker. Eftersom den personen säkert tror att alla dopkorten var blå. Det kändes som om jag dumförklarade mig själv helt enkelt. "hej jag heter alex och kan inte tänka själv" typ.
SvaraRaderahttp://www.aftonbladet.se/kultur/article2116849.ab (P.s. Det går inte att kopiera in länkar i fältet, så jag fick skriva manuellt)
SvaraRadera