Jag har tittat på Walt Disneys saga Askungen och kommer här analysera den ur ett intersektionellt perspektiv.
Sagan handlar om en flicka vars föräldrar dör och därför bor hon tillsammans med sin elaka styvmor och två styvsystrar och arbetar som piga i deras hus. De behandlar henne väldigt illa och de enda vänner hon har är djuren i huset. Hon drömmer hela tiden om att en dag komma därifrån och bli lycklig, samtidigt som styvmodern och de två systrarna hela tiden ger henne nya hushållsuppgifter och behandlar henne väldigt dåligt. Askungen suckar men tänker samtidigt ”Nå, mina drömmar kan de i alla fall inte ta ifrån mig”.
En dag bjuder kungen in till bal på sitt slott, med anledning av att hans son vill hitta en ung flicka att gifta sig med. Alla ogifta kvinnor i landet blir bjudna och styvmodern lovar Askungen att hon också ska få följa med om hon bara utför vissa stora städuppgifter först. Styvmodern har dock tänkt ut en plan. Om Askungen inte har någon klänning kan hon inte få följa med, och därför ger hon Askungen så pass mycket att göra att hon inte ska hinna sy färdigt sin klänning. Till Askungens glädje syr mössen klart den åt henne. En magisk fe trollar fram häst och vagn åt Askungen med förmaning att förtrollningen bryts vid midnatt och hon då måste vara hemma.
Askungen går på balen, träffar Prinsen som blir alldeles förälskad av henne men måste springande lämna festen för att hinna hem i tid. I farten tappar hon sin sko, som Prinsen hittar. Prinsens tjänare åker sedan land och rike runt för att se vem skon passar, i hopp om att hitta den mystiska flickan. När skon visar sig passa Askungen gifter hon sig med prinsen och ”de lever lyckliga i alla sina dagar”.
Ur ett intersektionell förståelse är det intressant att fokusera på hur Askungen är en ”vanlig” flicka från ”underklassen” som arbetar med lågkvalificerat hushållsarbete- typiskt kvinnogöra, men som nu får möjlighet att gifta sig med en riktig prins, och flytta in till hans stora vackra slott. Kanske ska det ge kvinnor i samma situation hopp om den stora lyckan; rik man, stort slott och massa pengar.
För när Askungen drömmer om lycka, uttrycker det sig i form av att hon ska hitta en man och gifta sig med honom. Varje ogift ung kvinnas dröm, enligt den här sagan. Askungen börjar med att leva ut sin dröm genom att ta på sig en ”underbart vacker klänning”, bära nätta glasskor och åka iväg till balen för att se om det finns en möjlighet att prinsen ska bli intresserad av henne. Utan att de växlar särskilt många ord, blir han helt besatt av hennes skönhet. Allt helt i enlighet med den heterosexuella matrisen, maskulinitet möter femininet och det uppstår en åtrå -den åtrån som framställs som ”naturlig” och normal.
Jag hade velat se Askungen komma i kostymbyxor och låga finskor, det hade gett henne en större möjlighet att springa därifrån. Hon hade kunnat dra några roliga vitsar för Prinsen så att han knappt kunnat hålla sig för skratt och sedan gett honom massa komplimanger för hans sneda söta tänder så att han hade blivit generat rosig om kinderna. Nå, i den här sagan är Prinsen den vita rika heterosexuella mannen som sitter på makten; han har möjlighet att välja sin (vita heterosexuella) hustru utifrån hennes skönhet. Skönhet i det här fallet är en ljus hy, långt blont hår och små söta fötter som passar i fina glasskor (hennes elaka styvsystrar hade naturligtvis för stora fötter när skon sedan skulle provas).
Det verkar finnas en poäng med att Prinsen väljer en flicka en lägre klass så att hon numera kan förstå vad lycka innebär (stort hus, mycket pengar och en massa tjänare som utför hushållsarbetet).
Det uppstår alltså en evig oersättlig tacksamhetsskuld från Askungens sida. Att hon aldrig mer får träffa sina egna vänner, de snälla djuren, verkar inte spela någon roll eftersom hon hittat sin eviga kärlek och därför är lycklig i alla sina dagar. *
*Det finns olika versioner av Askungen varav hon får med sig djuren i vissa, i andra inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar