Föräldrarledighet.

Debattartikeln om föräldrarledigheten.

Egentligen känner jag bara "suck" över att sånt här ska behöva skrivas. I ett jämställt samhälle borde det ju vara självklart att föräldrarledigheten delas. (Okej, om det passar bättre att en förälder är hemma lite mer så kan jag godta det.... Men jag godtar inte att det alltid är kvinnan (i ett heterosexuellt förhållande) som är denna förälder och att om en kvinna går tillbaka till jobbet "för tidigt" blir det ofta häpna blickar och skrik från både höger och vänster....)

Men sen läser jag kommentarerna och känner ett ännu större "SUCK". Debattartiklar som denna behövs uppenbarligen, trots allt. Fortfarande, 2010, i Sverige - världens mest jämställda land.

Uppfostran vs. fostran

Jag brukar sällan läsa Malin Wollin som Ann skrivit om här. Men nu råkade jag göra det och blev upprörd upp över öronen. Enligt Malin ska nätetikett läras ut av skolan och all uppfostran verkar härmed vara skolans ansvar: "Härmed överlåter jag kunskap om netikett och säkerhet till mina barns skola."

Visst, jag håller med om att skolan ska lära barn om Internet och vilka faror som kan finnas där. MEN, det är väl ändå föräldrarnas ansvar att hålla koll på vad deras barn håller på med?! Skolan har ett fostransuppdrag, inte uppfostransuppdrag. Men Malin kanske skulle ha tänkt igenom vad det innebär att vara förälder innan hon säger saker som: "För vi föräldrar kan inte både laga mat, trösta den som är ledsen och vara www."

Malin, vi pedagoger har många uppgifter även vi och vi kan inte ta allt ansvar för ditt och andras barn. Vi torkar näsor, rättar prov, dokumenterar, undervisar, är socialarbetare och så vidare... Du får nog gott kasta ett öga mot din dotters dator samtidigt som du rör om i grytorna där hemma.

Barnets kön förblir osagt

SVD skriver i en artikel om två föräldrar som väljer att inte berätta vad deras barn har för kön. Föräldrarna kallar barnet ett könsneutralt namn, säger aldrig "hon" eller "han" och klär barnet i olika frisyrer och kläder från dag till dag. Barnets kön är dock ingen hemlighet, hen vet själv om hen har en snippa eller snopp och föräldrarnas vänner har också fått veta. Jag tycker det här är oerhört intressant och har inga som helst kring tvivel huruvida föräldrarna gör en bra grej. Däremot är jag ytterst tveksam till hur institutioner eller andra vuxna som barnet kommer i kontakt med kommer reagera. Knappast med en vänlig inställning, eller vad tror ni?

"De som blivit upprörda är främst jämnåriga feminister

– De tycker att vi ska ta tag i de problem kring kön som finns istället för att undvika dem. Visst går det att förklara orättvisor och ojämlikhet för ett litet barn, det gör vi, men vi är omgivna av så många omedvetna människor och det massiva trycket från omgivningen påverkar ens barn. Vårt sätt skapar en fri och neutral tillvaro för Pop, säger Jonas."

Sexualisering av kvinnan inom idrott

Med risk för att det här inlägget kommer att vara lite väl fördjupat i cykling, vill jag först och främst säga vila i frid Kerstin Thorvall. Jag glömmer aldrig "Det mest förbjudna".

Så då. Igår skulle jag köpa nya bibs, alltså vadderade cykelbyxor med hängslen, på grund av att mina tidigare varit av herrmodell. Bibs för herrar är enklare att få tag på och lite billigare, men alldeles felformade för de flesta kvinnor både i hängslen och vaddering.

Så surfar jag in på en cykelsida där de säljer märket Castelli, ett mycket välkänt och proffsigt cykelmärke. Döm av min förvåning när deras modell för damer heter bland annat Niki Sexy shorts och Niki sexy set. FY SKÄMS CASTELLI. Jag kommer aldrig att använda min Castelli cykeltröja mer, eller köpa någonting som har med Castelli att göra.

Tyvärr kom jag inte undan sexualiseringen av kvinnan trots att jag valde ett par Santinis. Kollin hur hemsidan säljer in dessa. Jag blir så trött.

Man ba "Mmm, utan min sport-top och med mitt flygande blonda hår ger jag mig iväg på en tur, hej"

Feminism och giftermål.

Kan man gifta sig som feminist? Eller kan man idag kanske gifta sig i feminismens namn?

Läs artikeln Gift - som feminist?

Jag kan förstå att man tar avstånd till giftermål på grund av feministiska värderingar. Men samtidigt anser jag att det viktigaste - om man nu väljer att man vill gifta sig - är att göra det till sin egen grej. Visst, äktenskapet vilar på patriarkala strukturer och kristendomen. Men behöver det vara så? Måste ett bröllop vara traditionellt och uppbyggt utifrån att man säger "ja" till att ägas av en man (om det nu är ett heterosexuellt par vi snackar om)?

Om jag någon gång gifter mig vill jag att VI tillsammans ska bestämma hur vi vill ha det. Jag vill strunta i traditioner och "måsten" och istället göra det till vår dag - oavsett om jag väljer traditionell vit brudklänning eller en maskeradfest.

Hur tänker du?

Anders S Nilsson, vad pinsam du är

Herregud. Anders S Nilssons intervju (programledare i Parlamentet etc) med Lina Thomsgård på Rättviseförmedlingen är UNDER ALL JÄVLA KRITIK. Vilken nedlåtande ton, vilken tönt han är. "Jag tycker det är kul att du har någonting att göra, Lina".

Lyssna

Övrig läsning om Anders

(jag kan inte ansvara för tillförlitligheten i ovanstående blogg, bedöm den själva)

Är du med i gaymet?

Jag var väldigt sugen på "Är du med i gaymet?" innan den kom ut, för jag tyckte syftet med boken var intressant och jag gillade att läsa Manuela Gaetanis krönikor när hon skrev i City. Men så glömde jag bort lanseringsdatumet och till sist även boken. Så av en slump stötte jag på den igår, blev glad, och kände att det var dags.

Tyvärr höll inte mina förväntningar riktigt, även om boken kan vara en bra läsning för personer som fortfarande inte är helt bekväma med sin sexualitet. Är du med i Gaymet handlar mestadels om komma-ut berättelser och hbt-personers historier om hur det är att leva i "gaymet" (hbt-världen, min översättning). Jag tycker att författarna (Gaetani och Malmberg) för lite märkliga resonemang kring exempelvis könsroller, och fördomar ventileras öppet och oproblematiserat. Detta beror naturligtvis på att det är deras egna upplevelser och tankar de berättar om, men för en osäker hbt-person blir detta en onyanserad bild av hbt-världen. Nåväl, jag tycker ändå Är du med i Gaymet är en läsvärd bok och en helt okej "guide" till "gaymet" eftersom den innehåller många olika personers upplevelser samt en ordlista på ord som kan vara helt främmande för många.

Rättviseförmedlingen

Ni har säkert hört talas om detta, men vi vill ändå bara påminna er om fina fantastiska Rättviseförmedlingen. Rättviseförmedlingen är märkbart trötta på mansdominansen och hjälper till att hitta duktiga kvinnor inom en rad olika ämnen och yrken.

Dags att börja jobba.

På måndag börjar jag - Therese - att jobba. Jag kommer att jobba på en förskola på småbarnsavdelningen (1-3 år). Inom enheten finns det ett genusnätverk och jag hoppas att jag i framtiden får vara med om heta genusdiskussioner för att utveckla verksamheten. Det ska också bli roligt att själv få omsätta all den teori jag läst till praktik.

Bild: Per Gustavsson

Om det är någon som har bra boktips på hur andra har jobbat med genus i förskola/skola, så är det välkommet. Alltså, inte teorier utan exempel på hur verksamheten bedrivits. Jag är dock INTE intresserad av kompensatorisk pedagogik, då jag anser att detta egentligen bara förstärker tanken om att flickor och pojkar är olika. Det gillar jag inte.

Malin Wollin, stäng kakhålet

Alltså sådant här.
"Snälla rara sockertoppsvänstern med vispad grädde uppå; visst kan vi väl bli jämställda och samtidigt hylla könen och våra underbara olikheter? Heja kvinnor och män, inget sabla Hen"
Ja Malin Wollin, det kanske finns en anledning till att du enkom skriver "tramskrönikor" i diverse tidningar. Har en inget vettigt att säga är det bättre att stänga kakhålet, menar jag.

Fynd från bokrean

Idag fick jag hem ett paket från OLIKA innehållandes tre böcker. Två av böckerna köpte jag för halva priset på deras bokrea: Jonathan och kroppen och Magic, Cilla och baby. Dessutom köpte jag Värsta prutten, Lolly! som jag skrev mitt examensarbete om, men som min skrivarkompis har tagit till hennes barns bokhylla.

Tre genussmarta böcker för under 200 kronor - vilket fynd!
Jag återkommer med recensioner så snart jag har hunnit läsa böckerna.

INTERNATIONELLA KVINNODAGEN :*

Barn som vill byta kön

Jag såg precis "Barn som vill byta kön", en underbart fin dokumentär om barn som vill göra en könskorrigering. Den sänds även den 6:e på tv4 plus, missa inte!
Jag kan dock inte undgå att fundera kring huruvida både lidandet och antalet som fick diagnosen könsdysfori/transexualism skulle minska om det inte fanns ett starkt isärhållande av könen. Könsdikotomin är roten till mycket ont, heteronormen i allra högsta grad.

Allan och Micke på promenad

Två pojkar leker vad vi klassar som klassiska flicklekar, men läsaren behöver inte reflektera över detta för i boken blir det bara två barn som leker med vad de tycker är roligt. Precis som det bör vara. Allan är ledsen och Mike föreslår att han kan vara Allans pappa istället. Mike Bäddar ner Allan och sedan går de på promenad. För så gör ju pappor. Sedan slår sig Allan och vagnen blir en ambulans som får köra till sjukhuset

Förlag: OLIKA förlag

Annica Dahlström, din lilla virrpanna

Nu har jag försökt läsa "Könet sitter i hjärnan", men jag måste medge att jag har hoppat över flera sidor. Det går verkligen inte koncentrera sig när Dahlström förklarar "hur hjärnan fungerar"; med olika acetylkoliner och signalmolekyler.
Det är tråkigt att en inte förstår, men samtidigt besitter jag en stark tro på socialkonstruktionismen som gör att hela boken tappar i trovärdighet. Däremot är det ganska lätt att se ett mönster i boken. Dahlström försöker hitta egna genvägar och förklaringar till ämnen hon inte riktigt behärskar, t ex homosexualitet, sexuell fortplantning och föräldrarledighet.
För oss som är intresserade av sociala processer, sociala identiteter och grupprelationer blir det bara ren smörja när Dalström vill få hjärnans olika delar, storlekar och funktioner kopplade till ovan nämnda ämnen. Jag är övertygad om att Dahlström har en genuin önskan om ett, enligt henne, mer jämställt Sverige. Men det blir fel, väldigt fel. Jag kommer här ge några exempel ur boken:

"När det första leendet kommer svarar de flesta mammor (skadade undantag finns) och vissa pappor (med lämplig kvot kvinnotypshjärna) med spontana varma leenden och en djup känsla av kärlek väller fram" (s.16)
Okej. Män med, enligt Dahlström, "manlig hjärna" kan alltså inte besvara barnens leenden.

"I vårt genetiska arv finns nedlagt en förmåga till ett viktigt känslomässigt samspel, först mellan mor (primärvårdaren) och barn, som senare utvidgas till andra personer i omgivningen. Barnets mamma är den enda som fullt ut kan fylla behovet "(s.17)
Buhu, synd om ensamstående pappor eller två hbt-pappor. Dumma Annica :((

"Med de här kunskaperna inser man att det nu är på tiden att vi kvinnor slutar låtsas vara män! Vi behöver förhoppningsvis snart inte längre göra oss så maskulina som möjligt för att bli accepterade på arbetsmarknaden". (s.17)
Alltså; den sociala maskulinitetsprocessen Dahlström, please studera in. En man är exakt.. vad?

"Men många, ja troligen de flesta, kvinnor har behov av uppvaktning från sin partner. Det kan vara fråga om att mellan smycken och blommor till komplimanger och uppmuntrande ord. Denna uppvaktning är för många oerhörd viktig, utan den kan kvinnan ha svårt att bli intresserad av kärlek/sex" (s.37)
Say what? Finn 67 fel i ovanstående text.

"Vi är olika, kvinnor och män, och det bästa sättet att hålla liv i ett förhållande är att man inser olikheterna och lär sig vari de består, så att man inte"trycker på fel knappar"!" (s.38)
Ojdå, jag tryckte visst på särartsknappen här. Oops!

"För de allra flesta män är inte romantik nödvändig för att han skall vilja ha sex. Han kan bli attraherad av en vacker kvinnokropp och att ha sex med henne oavsett vilken personlighet hon har" (s.38)
forts. "Det finns nog många kvinnor som inte heller har behov av romantik före sex och detta kan variera beroende på vilken fas av livet man befinner sig i" (s.38).
Jaha. Många kvinnor, inte männen alltså, måste vara i en "speciell fas i livet" för att kunna ligga utan romantik. Jag förstår.

"Man kan även tala om att det förekommer en sekundär homosexualitet, Den yttrar sig i homosexuellt beteende i stora enkönade grupper exempelvis fängelser (..). Finns det bara individer av det egna könet i omgivningen får man "hålla tillgodo" med det tills man släpps ut i samhället och kan blanda sig med båda könen". (s.72)
Hahahahahaha! "Hålla tillgodo". Finns det sekundär heterosexualitet månne, Dahlström? Kan den ha något med heteronormen att göra kanske?

"Av alla män i hela världen är uppskattningsvis mellan 8-10% egentligen homosexuella, även om de har gift sig och bildat familj (samhällets tryck). Antalet lesbiska kvinnor tror man är ungefär hälften, cirka 4-5%. Men detta är en grov gissning. Dessutom verkar det som om den kvinnliga homosexualiteten inte är direkt jämförbar med den manliga homosexualiteten, men här pågår många studier, där bland annat försökspersonens reaktion på olika typer av pornografiska filmer registreras (..)." (s.74)
Okej hälften så många lezzies, mycket intressant. Kan det kanske bero på att kvinnan sen 4-ever inte förväntas ha någon sexualitet. Och reaktioner på porr, really?

"Hur ska vi då kunna klara vårt arbete samtidigt som vi har familj och barn? Vi kanske kan få ett tips igen från andra däggdjur? Hur klarar den intelligenta och jämställda alfahonan i vargflocken att vara mamma och ge di samtidigt som hon är en minst lika effektiv jägare som hannen?" (s.85)
Jaaaaa, vi jämför människan med vaargen. Vilken bra idé. Ut i skogen och jaga mat, people!

Lillefanten, Maskot och Kanina

Oj, här uppdateras det friskt. Jag fick lite ny energi när fina M igår komplimenterade bloggen. Vill tipsa om Camilla Lundstens böcker om Lillefanten, Maskot och Kanina. Snygga retroinspirerade bilder och roliga karaktärer.

Språkets betydelse av hur vi tolkar världen

Förr i tiden användes ordet "daghem", "barnstuga" eller det tyska "kindergarten" om dagens förskola. De hade som syfte att att vara en plats dit förvärvsarbetande föräldrar kunde lämna sina barn. Men förskolan idag är ingen lekhage, utan en seriös pedagogiskt verksamhet som ska verka lärande och utvecklande för barn 1-5 år. Förskola för sexåringar benämns i skollagen som förskoleklass. Om du missade det dolda budskapet i den här texten kan jag förtydliga det här; det heter varken dagis eller lekis, det heter FÖRSKOLA. Okej?

Timo Räisänen tycker till

För länge sen, någonstans i de glada dimmiga dagarna, tyckte jag att min kompis D borde lägga in en stöt på Timo Räisänen. Jag tänkte att han var charmig och jordnära, inte sådär konstlad som många andra. Idag tycker jag annorlunda, de hade inte passat för fem öre eftersom han har lite märkliga åsikter angående feminism: Läs den här intervjun

Föräldrars kön spelar ingen roll

Jag blir lite fundersam när "artiklar" som den här måste publiceras, men personer som är väldigt intresserade av forskning kanske tar till sig resultatet och det är ju positivt. "Enligt författarna gör det ingen skillnad vilket kön föräldrarna har, så länge de är kärleksfulla och tar ansvar."

Har du en snopp innanför pannbenet eller vad är det frågan om?

Nu är det dags, inga ursäkter godtages. För att kunna möta biologisterna måste jag infiltreras mig med dem, läsa deras litteratur. Jag ska alltså, försöka bör tilläggas, läsa Annica Dahlströms "Könet sitter i hjärnan". Den ligger här på sängen, är jävligt ful, och passar inte alls in i resten av de lånade böckerna. Vilka andra smutsiga grisfingrar har pillat på den här och göttat sig i innehållet? kan jag inte låta bli att tänka. Men okej, nu ska jag. Bara gör't.

Genuspedagogiskt tipsar

http://vdaysthlm.blogspot.com/

Fem punkter för jämställdhet

DN.se har listat fem punkter om bland annat jämställdhet som de anser vara viktiga inför valet. Vad tycker ni om dessa?

1. Se individen bakom könsrollen

Det är lätt att fastna i diskussioner om arv eller miljö förklarar att pojkar brukar föredra en viss typ av leksaker och lekar medan flickor föredrar andra. Samt varför valen senare i livet så ofta präglas av könstillhörighet. Men vad orsakerna än är finns alltid individer som trots rådande normer väljer annorlunda. Skillnaderna mellan individerna i ett kollektiv är större än den genomsnittliga skillnaden mellan kollektiven som helhet. Därför förtjänar pojkar och flickor, kvinnor och män att behandlas och bemötas som de individer de är.

Samhället måste redan från BB och upp i skolåldern känna igen och motarbeta de könsrollskostymer som begränsar individens rätt att utvecklas till den unika person hon är. Den offentliga barnomsorgen och skolan måste präglas av en kunskap om genus, hur det produceras och reproduceras. Målet är inte att vända på könsrollerna. Det är att befria människan.

2. Vinst bättre än kvotering

Det är inte bristande kompetens som förklarar kvinnors skrala representation i näringslivets övre skikt. Det är mäns bristande kompetens att identifiera kvinnors kompetens. Men kvotering är ändå inte rätt lösning. I ett fritt samhälle måste företagare ha rätt att också göra irrationella val och att välja att rekrytera mediokra män framför kompetenta kvinnor.

Globaliseringen skärper konkurrensen på alla marknader. Företag kommer i förlängningen inte ha råd med att välja bort den bästa, oavsett kön eller ursprung. Dessutom: i vår del av världen är kvinnor också kunder. Det företag som producerar möbler, bilar, mobiltelefoner eller vad det nu än är utan närmare insikter om hur halva marknaden resonerar kommer att få betala ett ekonomiskt pris för det.

Och det är i näringslivsvärlden ett bättre styrmedel än en svårmanövrerad lagstiftning.

3. Kvinnor är också människor

Det finns en god tanke bakom begreppet ”kvinnors rättigheter” men den riskerar att leda fel. Mänskliga rättigheter skulle räcka fint, om det inte vore för att denna mänsklighet ofta kommit att tolkas som att vissa undergrupper, till exempel kvinnor och homosexuella, inte ingick i detta kollektiv. Men det gör de. Och de har allt att vinna på att inte stuvas undan i något särskilt rättighetspaket.

Rätten att uttrycka sig fritt, att röra sig i det offentliga rummet och rätten till kroppslig integritet skall inte bedömas efter olika måttstock beroende på om det är mäns, kvinnors, heterosexuellas eller homosexuellas universella rättigheter som inskränks. Sverige måste bli bättre på att känna igen det systematiska förtrycket mot kvinnor i vissa delar av världen och se det som ett fullgott skäl för asyl.

4. Feministiskt bistånd

Det finns ett samband mellan ett lands ekonomiska utveckling och kvinnors ställning. Låg ställning är lika med dålig utveckling. I den mån Sverige ska ge utvecklingsbistånd till underutvecklade länder måste denna aspekt vägas in. Så länge kvinnor hålls kvar i underordning kommer ett land inte kunna resa sig ur fattigdom. Biståndet riskerar i stället att fungera som konstgjord andning.

Den dag som Sverige beslutar sig för att sluta blåsa in luft i en sjuk kropp faller den ihop. Då tar slöseriet med pengar slut. Utrikespolitiken och Sveriges relationer till andra länder måste i högre grad än i dag präglas av insikten att demokrati och välstånd inte kan utvecklas utan kvinnornas medverkan i samhällslivet.

5. Avreglera mera

Kvinnor arbetar i hög grad i den offentliga sektorn. Män i den privata. Kvinnor är ofta hänvisade till en arbetsgivare – kommunen. Män till flera. Detta bidrar till att hålla nere kvinnors lön, rörlighet och egenmakt. Kvinnor ska inte tvingas bli bilmekaniker, män inte att bli under sköterskor. Men de som vill ska förstås kunna göra så. Politikernas uppgift däremot är att stimulera och uppmuntra mer privat företagande inom offentlig sektor, så att kvinnor får fler arbetsgivare att välja mellan.

Fast de kan förstås också själva ta över verksamheten och bli chefer i stället.

Ludde Modig, eller Fuck You Walt Disney!

Jag arbetar sen i november som timvikarie på några olika förskolor i en stadsdel här i Malmö. Idag var jag på förskolan som har genusinriktning. Men nä, någon inriktning syntes inte till utan det som i stället fångade min syn var boken "Ludde Modig", som var

k a t a s t r o f.

Den handlar om Lady och Lufsens valpar; 3 flickor och 1 pojke. Boken börjar med att presentera flickvalparna som snälla, lugna, försiktiga och lydiga. Medans Ludde beskrivs som busig och vild. En dag i parken blir de 3 flickvalparna tillfångatagna av två hundtjuvar, men "modiga Ludde" springer efter bilen. Till sist kommer han fram till en bur där flickvalparna sitter tillfångatagna. Han gräver en grop i marken och hjälper de 3 flickvalparna att ta sig ur. Sedan visar han dem vägen hem. Boken slutar i stil med "Och de tre valparna kommer för alltid minnas hur duktig och modig Ludde var som räddade dem".

JÖSSES! Vad är det här för skit?

- Enkom Ludde har ett namn, de andra är bara "tre flickvalpar"

- Beskrivningen av deras egenskaper, typ "När flickvalparna leker är det alltid tyst och lugnt"

- Såklart är flickorna offer och pojken hjälte

- "Flickvalparna" har inte själva möjlighet att gräva sig ur buren, trots att det är tre stycken och Ludde "är jättetrött efter att ha sprungit efter bilen hela dagen".

Hm. Efter lite research inser jag att det verkar finnas fler "Ludde Modig" böcker, att det är en serie från Walt Disney. Här kommer en beskrivning (ej min egen) på ett annat Ludde- äventyr

"Ludde modig

Ludde är Lady och Lufsens son. När Husse, matte, Lady och Lufsen åker iväg lämnas Ludde och hand tre systrar i vård av den förskräckliga Tant Sara. När sara tar valparna på promenad så smiter Ludde iväg till branstationen och leker. Tant Sara blir rasande när hon upptäcker att Ludde sprungit iväg. Som straff får han övernatta ute i hundkojan på gården. Genom fönstret kan Ludde se Tant Sara står och stryka sina kläder för att sedan gå och lägga sig och sova. Men Tant Sara glömde dra ur kontakten och inom kort slickar lågorna huset. Ludde försöker förtvivlat ta sig loss från repet han är knuten i för att rädda sin systrar och tant Sara."

Gender around the world.

Idag åker jag, Therese, till Indien och blir borta i 6 veckor. Det innebär att Ann får hålla ställningarna här på bloggen.

Jag kommer bland annat jobba i en projektgrupp om mänskliga rättigheter, med fokus på kvinnors rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Indien är ju kontrasternas land och självklart ser detta, precis som överallt annars, väldigt olika ut. Jag kommer befinna mig på landsbygden. Det ska bli väldigt intressant samt nödvändigt att byta perspektiv. Det går nog inte att komma dit och försöka sprida den (queer)feministiska tanken (eller jo, går och går...). Men, det handlar nog mer om att lägga sig där de själva befinner sig och jobba med jämställdhet därifrån. Spännande och lärorikt!

Vi hörs!

Sex utan solidaritet

Tiina Rosenberg bokrecenserar och skriver om hbt-rörelsen och (den bortglömda) klasskampen i Aftonbladet.