Föräldrarledighet.

Debattartikeln om föräldrarledigheten.

Egentligen känner jag bara "suck" över att sånt här ska behöva skrivas. I ett jämställt samhälle borde det ju vara självklart att föräldrarledigheten delas. (Okej, om det passar bättre att en förälder är hemma lite mer så kan jag godta det.... Men jag godtar inte att det alltid är kvinnan (i ett heterosexuellt förhållande) som är denna förälder och att om en kvinna går tillbaka till jobbet "för tidigt" blir det ofta häpna blickar och skrik från både höger och vänster....)

Men sen läser jag kommentarerna och känner ett ännu större "SUCK". Debattartiklar som denna behövs uppenbarligen, trots allt. Fortfarande, 2010, i Sverige - världens mest jämställda land.

Uppfostran vs. fostran

Jag brukar sällan läsa Malin Wollin som Ann skrivit om här. Men nu råkade jag göra det och blev upprörd upp över öronen. Enligt Malin ska nätetikett läras ut av skolan och all uppfostran verkar härmed vara skolans ansvar: "Härmed överlåter jag kunskap om netikett och säkerhet till mina barns skola."

Visst, jag håller med om att skolan ska lära barn om Internet och vilka faror som kan finnas där. MEN, det är väl ändå föräldrarnas ansvar att hålla koll på vad deras barn håller på med?! Skolan har ett fostransuppdrag, inte uppfostransuppdrag. Men Malin kanske skulle ha tänkt igenom vad det innebär att vara förälder innan hon säger saker som: "För vi föräldrar kan inte både laga mat, trösta den som är ledsen och vara www."

Malin, vi pedagoger har många uppgifter även vi och vi kan inte ta allt ansvar för ditt och andras barn. Vi torkar näsor, rättar prov, dokumenterar, undervisar, är socialarbetare och så vidare... Du får nog gott kasta ett öga mot din dotters dator samtidigt som du rör om i grytorna där hemma.

Barnets kön förblir osagt

SVD skriver i en artikel om två föräldrar som väljer att inte berätta vad deras barn har för kön. Föräldrarna kallar barnet ett könsneutralt namn, säger aldrig "hon" eller "han" och klär barnet i olika frisyrer och kläder från dag till dag. Barnets kön är dock ingen hemlighet, hen vet själv om hen har en snippa eller snopp och föräldrarnas vänner har också fått veta. Jag tycker det här är oerhört intressant och har inga som helst kring tvivel huruvida föräldrarna gör en bra grej. Däremot är jag ytterst tveksam till hur institutioner eller andra vuxna som barnet kommer i kontakt med kommer reagera. Knappast med en vänlig inställning, eller vad tror ni?

"De som blivit upprörda är främst jämnåriga feminister

– De tycker att vi ska ta tag i de problem kring kön som finns istället för att undvika dem. Visst går det att förklara orättvisor och ojämlikhet för ett litet barn, det gör vi, men vi är omgivna av så många omedvetna människor och det massiva trycket från omgivningen påverkar ens barn. Vårt sätt skapar en fri och neutral tillvaro för Pop, säger Jonas."

Sexualisering av kvinnan inom idrott

Med risk för att det här inlägget kommer att vara lite väl fördjupat i cykling, vill jag först och främst säga vila i frid Kerstin Thorvall. Jag glömmer aldrig "Det mest förbjudna".

Så då. Igår skulle jag köpa nya bibs, alltså vadderade cykelbyxor med hängslen, på grund av att mina tidigare varit av herrmodell. Bibs för herrar är enklare att få tag på och lite billigare, men alldeles felformade för de flesta kvinnor både i hängslen och vaddering.

Så surfar jag in på en cykelsida där de säljer märket Castelli, ett mycket välkänt och proffsigt cykelmärke. Döm av min förvåning när deras modell för damer heter bland annat Niki Sexy shorts och Niki sexy set. FY SKÄMS CASTELLI. Jag kommer aldrig att använda min Castelli cykeltröja mer, eller köpa någonting som har med Castelli att göra.

Tyvärr kom jag inte undan sexualiseringen av kvinnan trots att jag valde ett par Santinis. Kollin hur hemsidan säljer in dessa. Jag blir så trött.

Man ba "Mmm, utan min sport-top och med mitt flygande blonda hår ger jag mig iväg på en tur, hej"

Feminism och giftermål.

Kan man gifta sig som feminist? Eller kan man idag kanske gifta sig i feminismens namn?

Läs artikeln Gift - som feminist?

Jag kan förstå att man tar avstånd till giftermål på grund av feministiska värderingar. Men samtidigt anser jag att det viktigaste - om man nu väljer att man vill gifta sig - är att göra det till sin egen grej. Visst, äktenskapet vilar på patriarkala strukturer och kristendomen. Men behöver det vara så? Måste ett bröllop vara traditionellt och uppbyggt utifrån att man säger "ja" till att ägas av en man (om det nu är ett heterosexuellt par vi snackar om)?

Om jag någon gång gifter mig vill jag att VI tillsammans ska bestämma hur vi vill ha det. Jag vill strunta i traditioner och "måsten" och istället göra det till vår dag - oavsett om jag väljer traditionell vit brudklänning eller en maskeradfest.

Hur tänker du?

Anders S Nilsson, vad pinsam du är

Herregud. Anders S Nilssons intervju (programledare i Parlamentet etc) med Lina Thomsgård på Rättviseförmedlingen är UNDER ALL JÄVLA KRITIK. Vilken nedlåtande ton, vilken tönt han är. "Jag tycker det är kul att du har någonting att göra, Lina".

Lyssna

Övrig läsning om Anders

(jag kan inte ansvara för tillförlitligheten i ovanstående blogg, bedöm den själva)

Är du med i gaymet?

Jag var väldigt sugen på "Är du med i gaymet?" innan den kom ut, för jag tyckte syftet med boken var intressant och jag gillade att läsa Manuela Gaetanis krönikor när hon skrev i City. Men så glömde jag bort lanseringsdatumet och till sist även boken. Så av en slump stötte jag på den igår, blev glad, och kände att det var dags.

Tyvärr höll inte mina förväntningar riktigt, även om boken kan vara en bra läsning för personer som fortfarande inte är helt bekväma med sin sexualitet. Är du med i Gaymet handlar mestadels om komma-ut berättelser och hbt-personers historier om hur det är att leva i "gaymet" (hbt-världen, min översättning). Jag tycker att författarna (Gaetani och Malmberg) för lite märkliga resonemang kring exempelvis könsroller, och fördomar ventileras öppet och oproblematiserat. Detta beror naturligtvis på att det är deras egna upplevelser och tankar de berättar om, men för en osäker hbt-person blir detta en onyanserad bild av hbt-världen. Nåväl, jag tycker ändå Är du med i Gaymet är en läsvärd bok och en helt okej "guide" till "gaymet" eftersom den innehåller många olika personers upplevelser samt en ordlista på ord som kan vara helt främmande för många.

Rättviseförmedlingen

Ni har säkert hört talas om detta, men vi vill ändå bara påminna er om fina fantastiska Rättviseförmedlingen. Rättviseförmedlingen är märkbart trötta på mansdominansen och hjälper till att hitta duktiga kvinnor inom en rad olika ämnen och yrken.

Dags att börja jobba.

På måndag börjar jag - Therese - att jobba. Jag kommer att jobba på en förskola på småbarnsavdelningen (1-3 år). Inom enheten finns det ett genusnätverk och jag hoppas att jag i framtiden får vara med om heta genusdiskussioner för att utveckla verksamheten. Det ska också bli roligt att själv få omsätta all den teori jag läst till praktik.

Bild: Per Gustavsson

Om det är någon som har bra boktips på hur andra har jobbat med genus i förskola/skola, så är det välkommet. Alltså, inte teorier utan exempel på hur verksamheten bedrivits. Jag är dock INTE intresserad av kompensatorisk pedagogik, då jag anser att detta egentligen bara förstärker tanken om att flickor och pojkar är olika. Det gillar jag inte.

Malin Wollin, stäng kakhålet

Alltså sådant här.
"Snälla rara sockertoppsvänstern med vispad grädde uppå; visst kan vi väl bli jämställda och samtidigt hylla könen och våra underbara olikheter? Heja kvinnor och män, inget sabla Hen"
Ja Malin Wollin, det kanske finns en anledning till att du enkom skriver "tramskrönikor" i diverse tidningar. Har en inget vettigt att säga är det bättre att stänga kakhålet, menar jag.

Fynd från bokrean

Idag fick jag hem ett paket från OLIKA innehållandes tre böcker. Två av böckerna köpte jag för halva priset på deras bokrea: Jonathan och kroppen och Magic, Cilla och baby. Dessutom köpte jag Värsta prutten, Lolly! som jag skrev mitt examensarbete om, men som min skrivarkompis har tagit till hennes barns bokhylla.

Tre genussmarta böcker för under 200 kronor - vilket fynd!
Jag återkommer med recensioner så snart jag har hunnit läsa böckerna.

INTERNATIONELLA KVINNODAGEN :*

Barn som vill byta kön

Jag såg precis "Barn som vill byta kön", en underbart fin dokumentär om barn som vill göra en könskorrigering. Den sänds även den 6:e på tv4 plus, missa inte!
Jag kan dock inte undgå att fundera kring huruvida både lidandet och antalet som fick diagnosen könsdysfori/transexualism skulle minska om det inte fanns ett starkt isärhållande av könen. Könsdikotomin är roten till mycket ont, heteronormen i allra högsta grad.

Allan och Micke på promenad

Två pojkar leker vad vi klassar som klassiska flicklekar, men läsaren behöver inte reflektera över detta för i boken blir det bara två barn som leker med vad de tycker är roligt. Precis som det bör vara. Allan är ledsen och Mike föreslår att han kan vara Allans pappa istället. Mike Bäddar ner Allan och sedan går de på promenad. För så gör ju pappor. Sedan slår sig Allan och vagnen blir en ambulans som får köra till sjukhuset

Förlag: OLIKA förlag

Annica Dahlström, din lilla virrpanna

Nu har jag försökt läsa "Könet sitter i hjärnan", men jag måste medge att jag har hoppat över flera sidor. Det går verkligen inte koncentrera sig när Dahlström förklarar "hur hjärnan fungerar"; med olika acetylkoliner och signalmolekyler.
Det är tråkigt att en inte förstår, men samtidigt besitter jag en stark tro på socialkonstruktionismen som gör att hela boken tappar i trovärdighet. Däremot är det ganska lätt att se ett mönster i boken. Dahlström försöker hitta egna genvägar och förklaringar till ämnen hon inte riktigt behärskar, t ex homosexualitet, sexuell fortplantning och föräldrarledighet.
För oss som är intresserade av sociala processer, sociala identiteter och grupprelationer blir det bara ren smörja när Dalström vill få hjärnans olika delar, storlekar och funktioner kopplade till ovan nämnda ämnen. Jag är övertygad om att Dahlström har en genuin önskan om ett, enligt henne, mer jämställt Sverige. Men det blir fel, väldigt fel. Jag kommer här ge några exempel ur boken:

"När det första leendet kommer svarar de flesta mammor (skadade undantag finns) och vissa pappor (med lämplig kvot kvinnotypshjärna) med spontana varma leenden och en djup känsla av kärlek väller fram" (s.16)
Okej. Män med, enligt Dahlström, "manlig hjärna" kan alltså inte besvara barnens leenden.

"I vårt genetiska arv finns nedlagt en förmåga till ett viktigt känslomässigt samspel, först mellan mor (primärvårdaren) och barn, som senare utvidgas till andra personer i omgivningen. Barnets mamma är den enda som fullt ut kan fylla behovet "(s.17)
Buhu, synd om ensamstående pappor eller två hbt-pappor. Dumma Annica :((

"Med de här kunskaperna inser man att det nu är på tiden att vi kvinnor slutar låtsas vara män! Vi behöver förhoppningsvis snart inte längre göra oss så maskulina som möjligt för att bli accepterade på arbetsmarknaden". (s.17)
Alltså; den sociala maskulinitetsprocessen Dahlström, please studera in. En man är exakt.. vad?

"Men många, ja troligen de flesta, kvinnor har behov av uppvaktning från sin partner. Det kan vara fråga om att mellan smycken och blommor till komplimanger och uppmuntrande ord. Denna uppvaktning är för många oerhörd viktig, utan den kan kvinnan ha svårt att bli intresserad av kärlek/sex" (s.37)
Say what? Finn 67 fel i ovanstående text.

"Vi är olika, kvinnor och män, och det bästa sättet att hålla liv i ett förhållande är att man inser olikheterna och lär sig vari de består, så att man inte"trycker på fel knappar"!" (s.38)
Ojdå, jag tryckte visst på särartsknappen här. Oops!

"För de allra flesta män är inte romantik nödvändig för att han skall vilja ha sex. Han kan bli attraherad av en vacker kvinnokropp och att ha sex med henne oavsett vilken personlighet hon har" (s.38)
forts. "Det finns nog många kvinnor som inte heller har behov av romantik före sex och detta kan variera beroende på vilken fas av livet man befinner sig i" (s.38).
Jaha. Många kvinnor, inte männen alltså, måste vara i en "speciell fas i livet" för att kunna ligga utan romantik. Jag förstår.

"Man kan även tala om att det förekommer en sekundär homosexualitet, Den yttrar sig i homosexuellt beteende i stora enkönade grupper exempelvis fängelser (..). Finns det bara individer av det egna könet i omgivningen får man "hålla tillgodo" med det tills man släpps ut i samhället och kan blanda sig med båda könen". (s.72)
Hahahahahaha! "Hålla tillgodo". Finns det sekundär heterosexualitet månne, Dahlström? Kan den ha något med heteronormen att göra kanske?

"Av alla män i hela världen är uppskattningsvis mellan 8-10% egentligen homosexuella, även om de har gift sig och bildat familj (samhällets tryck). Antalet lesbiska kvinnor tror man är ungefär hälften, cirka 4-5%. Men detta är en grov gissning. Dessutom verkar det som om den kvinnliga homosexualiteten inte är direkt jämförbar med den manliga homosexualiteten, men här pågår många studier, där bland annat försökspersonens reaktion på olika typer av pornografiska filmer registreras (..)." (s.74)
Okej hälften så många lezzies, mycket intressant. Kan det kanske bero på att kvinnan sen 4-ever inte förväntas ha någon sexualitet. Och reaktioner på porr, really?

"Hur ska vi då kunna klara vårt arbete samtidigt som vi har familj och barn? Vi kanske kan få ett tips igen från andra däggdjur? Hur klarar den intelligenta och jämställda alfahonan i vargflocken att vara mamma och ge di samtidigt som hon är en minst lika effektiv jägare som hannen?" (s.85)
Jaaaaa, vi jämför människan med vaargen. Vilken bra idé. Ut i skogen och jaga mat, people!