Parvin Ardalan besöker Stockholm

Det gör nästan lite ont i mig, när jag tänker på att jag är uppbokad på tisdagkväll, nästa vecka. Hade jag inte varit det hade jag definitivt begett mig till Kägelbanan i Stockholm för att lyssna till den iranska kvinnorättsaktivisten Parvin Ardalan.

Alla ni, som klokt nog inte bokat in tisdagkväll i kalendern, kan väl gå och lyssna och sedan redogöra för allt jag missade.

Det är tidskriften Bang som ordnar kalaset.
Kolla även in eventets Facebooksida.

Könsneutrala namn

Jag såg precis på Rapport att Jan-Olov nu även får heta Madeleine. Han/Hon tyckte det var bra att vuxna människor får bestämma själv vad de vill heta - oavsett om namnet klingar "manligt" eller "kvinnligt". Och ja, egentligen är det ju rent idiotiskt att ett namn ska vara så avgörande för hur man uppfattas som (könad) människa.

Alltså: Tummen upp för könsneutrala namn och rätten att själv få bestämma!r

Läs mer här.

Kvinnliga tilläggsnamn för män

Det har nog inte undgått någon att det i dagarna har diskuteras om "biologiska" män ska få lägga till "kvinnonamn", och vice versa. Och yes! Jan-Olof Ågren vann ett mål i högsta instansen, regeringsrätten, och får lägga till namnet Madeleine.

Däremot. Orkar inte alla negativa åsikter kring namnbyten. Copy-pastar från artikeln jag länkade ovan i aftonbladet:

"Nu får det väl ändå vara nog... killar ska ha killnamn och tjejer tjejnamn..."

"Sverige i ett nötskal, vi ska alltid vara så patetiskt toleranta och "öppna"

"Detta är bannemig under all värdighet, rimm och reson. Bara i ett land som Sverige, kan sånt här hända. NEJ! acceptansen för bögar och transor blir INTE mindre om vi pådyvlas sånt här! Tvärt om! Kommer en karl och söker jobb hos mig, och heter Berit.... No way! Grädde på moset är väll om han är kyrkligt gift med en annan karl. Brrrrrrr.... Öppna sinnessjukhusen igen..please"

"Något fel måste begåtts när våra skattepengar går till sådant trams!Hjälp "karln" i stället för att uppmuntra hans dumheter.Man skäms å hans vägnar"

"Jösses vad löjligt, helsjukt men ganska typiskt svenskt att alla regler måste raseras. Hade verkligen hoppats på myndigheterna att de hade kunnat säga stop till sådant här trams"

"Löjligt. Och kom nu inte med massa goja om demokratiska rättigheter eller jämställdhet för det hör inte hemma här."

"Störtlöjligt. Använd ett vanligt namn som en vanlig människa och sluta skrik: "titta på mig jag är en man som heter madeleine"

Det är lite tråkigt, dock inte förvånande, att vuxna människor resonerar så här.

"Kön" - en språklig konstruktion

"Det finns inte nödvändigtvis en koppling mellan ett genetiskt, hormonellt, genitalt och beteendemässigt kön. Detta trots att en mängd dåligt genomförd forskning har gjorts för att övertyga oss om att dessa storheter är nära relaterade till varandra, till och med att det skulle finnas orsakssamband mellan dem. Även utan denna ”vetenskapliga” uppbackning finns tyngden av de språkliga och sociala strukturerna, vilka organiseras på basis av idén o två motsatta kön. Följaktligen permanentas skillnad och motsats.

Barn är nödvändighet inblandade i att konstituera sig som könsbestämda varelser i det dagliga livet. Det sker när de lär sig språket och när de använder språket för att positionera sig som igenkännbara individer inom ramen för de rådande sociala strukturerna. När barn konstituerar sig, har jag argumenterat, gör de vad forskarna har tenderat att göra, nämligen utgår ifrån könsorganens utseende – om de etiketteras som manliga eller kvinnliga."


Citat ur boken: Hur flickor och pojkar gör kön (s.151-152) , Bronwyn Davies, 2003, Liber. (min styckindelning)

Surrogatmoderskap

Det där med surrogatmoderskap är en viktig fråga och jag önskar att det skulle debatteras lite mer. Men ibland är det faktiskt på tapeten. Ska surrogatmoderskap vara tillåtet? Kristdemokraterna säger bestämt nej och är naturligtvis inte sena att påpeka att det handlar om "baaarnens bästa" Citat Catrine Pålsson Ahlgren, ledamot för Kristdemokraterna:

"Det kan uppstå problem för barnet med identifikationen. Det kan bli problem för surrogatmamman som kan ångra sig. Hon kan ha andra barn som kanske har svårt att förstå att babyn i hennes mage inte är syskon. Vi är också rädda för att det kan bli en ekonomisk fråga"

Barnets eventuella identifikationsproblem har ingenting med surrogatmoderskap att göra, om ni frågar mig. Det som är fel är hur samhället dömer vissa kategorier (t ex familjen) som "rätt" eller "fel". Och skulle det nu vara så att surrogatsmammans eventuella andra barn skulle ha svårt att förstå att barnet inte är ett syskon till dem är ett senare problem som inte borde vara en grund till huruvida surrogatmoderskap bör vara okej eller inte. Och så har vi den väsentliga frågan; den ekonomiska aspekten. Välbärgade familjer kommer utnyttja kvinnor som är i behov av pengar, det går inte att komma ifrån. Men dessa kvinnor är vuxna och borde få bestämma själva om de vill använda moderskapet som ett "jobb" där de får betalt.

Läs mer

surrogat.nu

Genuspedagogiskt symposium

Jag vill tipsa om höstens bästa genushändelse: Genuspedagogik och jäställdhet i förskola/skola. 26-29 oktober 2009 går detta höstsymposium av stapeln i Stockholm. Fyra dagar fyllda av intressanta seminarium/föreläsningar med olika teman repsektive dag:

• 26/10: Språk och media
• 27/10: Estetik, miljö, material
• 28/10: Kropp/idrott, maskulinitet, etnicitet
• 29/10: Genuspedagogik, dåtid, framtid

På onsdag kommer dessutom jag och min skrivarkompis med största sannolikhet presentera vår c-uppsats. AWESOME!

Är du student kostar kalaset bara 150:- per dag i mån av plats. För mer info - besök Reggio Emilia Institutet eller kolla pdf:en här.

Vilda & Olika - 2 blir 1

Det två genusmedvetna bokförlagen Vilda och Olika slår sig samman och fortsätter röra om i den allt för könsstereotypa barnboksgrytan.

"Olika och Vilda förlag startade båda 2007 med visionen att utmana stereotyper i en vad de upplevde var en konservativ barnboksvärld. Sedan starten har Olika och Vilda gett ut sammanlagt 25 titlar och skapat debatt bland annat kring frågan hur flickor och pojkar porträtteras i barnböckernas värld."

Jag har läst några av de böcker som förlagen (alltså snart förlaget) har gett ut och jag ser fram emot att läsa fler! Hoppas även att fler bokförlag hakar på trenden att "genusgranska" sina böcker.

Debattartikel om könskorrigering

Nej men lilla Torbjörn Tännsjö nu är du ute på djupt vatten och sprattlar med dina taniga akademikerarmar. Jag struntar fullkomligt i om du är osäker, däremot struntar jag inte i att du publicerar en debattartikel i en av Sveriges största tidningar där du uttrycker nedvärderande åsikter om transexuellas valmöjligheter av könskorrigering.

De filosofiska institutionerna på Sveriges universitet och högskolor är inte direkt kända för att undervisa ut ett genusperspektiv. Och Tännsjö har inte lyckats läsa in ämnet på egen hand.

Diskriminering och sexuella trakasserier

Jag har sagt upp mig från mitt extrajobb.

Inte bara för att jag behövde mer tid till studier och "livet", utan för att personerna som jobbar där inte har okej åsikter och det gör mig illa till mods. Det var liksom okej att uttrycka åsikter som var rasistiska, sexistiska, homofobiska, pedofiliska och gud vet vad. Lite överallt satt det också "erotiska planscher", ni vet solbrända brudar i bikinitrosor och silikonbröst. Både planscherna och nedvärderande åsikter om te x "bögar" eller "polacker" på arbetsplatsen är förbjudna enligt diskrimineringslagen (2008:567).

Det är också enligt samma lag arbetsgivarens skyldighet att vidta åtgärder vid sexuella trakasserier. När jag precis hade börjat jobba, kanske varit där i 2 veckor, fick jag en present av en gubbe (60 bast) som kom tillbaks från charterresan; en spritflaska i glas formad som en man med en gigantisk erigerad penis. Jag ba "Eh.. tack.. Hahaha *pressat skratt*". Detta skojades det sen om på företaget, chefen inkluderat. Jag har också (av samma herre) fått utklippta seriestrippar innehållandes sexskämt och nakna män.

INTE OKEJ.

Företaget kändes som ett skämt. Hade det varit mitt fasta jobb (hade aldrig hänt! -men ja) skulle jag naturligtvis pratat allvar med chefen och ledningen. Nu gjorde jag det enkla och kastade in handduken. Glöm inte dina rättigheter, kolla DO's sida här

Kvinna är VÄRDE lös

Det har länge varit ett välkänt faktum att män som grupp i genomsnitt tjänar mer än kvinnor som grupp. Det är 2009 och man trodde att vi skulle ha kommit längre i frågan om jämställda löner.

• En kvinnlig börsmäklare tjänar till exempel bara 65 % av vad hennes manliga kollega gör.
• Är du kvinna och jobbar som banktjänsteman/kreditrådgivare får du nöja dig med 70 % av den lön som männen tjänar.
• En VD med kuk har 23 % högre lön än en VD med fitta.

MEN, det finns hopp... om du dessvärre är född som "det andra könet" kan du alltid satsa på ett jobb inom kvinnodominerande yrken - till exempel som sjuksköterska - för där slipper du de stora löneskillnaderna. Några andra jobb där du kan tjänar mer än männen:

• Kvinnliga driftchefer inom byggverksamhet ("Byggchefskvinna") tjänar 2 % mer än sina manliga kollegor.
• Som biomedicinsk analytiker tjänar du som kvinna 300 kronor mer i månaden.
• Eller bli politiker - du tjänar inte mer, men i alla fall lika mycket som kukarna i riksdagen.

Läs mer här och här.

Familjeboken

Vombat förlag
2008
Eddie Summanen (text)
C. Kåberg (bild)

Familjeboken är en "ett-barn-blir-till-bok" med ett queert synsätt på det hela. Vi får lära oss att ett barn kan bli till på flera olika sätt och att det inte finns någon mall för hur en familj kan se ut.

Så här står det på bokens baksida: Familjer kan se ut nästan hur som helst och barn kan bli till på många olika sätt. Familjeboken handlar om alla former av familjebildningar och vidgar begreppet familj. Boken tar bland annat upp hur ett barn blir till, insemination, sex, adoption, konstjord befruktning samt heterosexuella, homosexuella och ensamstående föräldrar.

Boken är pedagogiskt uppbyggd med enklare fakta och roliga illustrationer. Jag gillar!

Natacha Peyre tycker till

Ibland kan det kännas befriande när människor går i exil, eller åtminstone befinner sig långt bort ifrån en själv. På gott och ont finns the internet, och därför kan sådana här åsikter spridas över gränserna och hamna i unga (kvinnliga) bloggläsares huvuden.

"Jag är lite gammeldax på det sättet, killar ska var gentlemen och betala notan, hålla upp dörren ta hand om sin kvinna helt enkelt. I Sverige klipper alla medelålders kvinnor sig i korthår börjar klä sig tantigare och slutar att vara sexiga helt enkelt. Män är män och gör man sig inte fin för sin kille så kommer han att söka sig till annat, så funkar människan."

Natacha, jag finner inga ord för hur sorglig jag tycker att du är.

Barns syn på (normativ) sexualitet

I våras skrev jag, tillsammans med Pernilla, c-uppsats inom ämnet genuspedagogik. Vi hade ett boksamtal med en grupp barn i 7-årsåldern och de fick fritt tolka och diskutera kring boken Värsta Prutten, Lolly! När vår uppsats har publicerats elektroniskt och ligger ute i www-världen tänkte jag länka till den, men än så länge får ni nöja er med ett citat ur texten.

Här nedan presenteras hur barn KAN uppfattat sexualitet och då främst normativ sexualitet. Jag ger inga exempel på hur vi har analyserat denna sekvens, utan lämnar den fri för tolkning.

Lukas: Är dom gifta mamma och pappa? Och sen får hon mamma och pappa, nej pappa och pappa. Dom gifter sig.
Joanna: Men en mamma.
Pedagog: Vad tror ni?
Ina: Jag vet faktiskt inte.
/…/
Ina: Jag tror lite så här, att en av dom papporna var gift med mamman förut, sen så skildes dom och sen blev den pappan…
Lukas: Gift med pappan?
Ina: Ja.
Lukas: Vad knäppt.
Ina: Typ så.
Lukas: Vad knäppt. Det måste vara en fru istället för pappan. Fru man.
Pedagog: Kan Lollys pappor vara kära i varandra?
Lukas: Blää, puuh.
Ina: Det var ju så jag menade.
Lukas: (gör en massa ljud).
Pedagog: Tror ni det kan vara så?
Joanna: Det är ju knäppt. Näje.
Lukas: Jo. Nej. Ja. Nej. Jag vet inte.
Pedagog till Joanna: Kan papporna vara kära i varandra?
Joanna: AAAAldriiiig. Inte kära, men dom kanske tycker om varandra.
Pedagog: Varför kan dom inte vara kära?
Joanna: För att det inte är… ingen fru.
Jean: Jag tror inte det kan va så att papporna är kära.
Pedagog: Hur tror du det kan vara då?
Jean: Ena pappan är först kär i den andra, dom gifter sig, sen blev dom andra kära och gifter sig. (Vi tolkar det som att mamman först var gift med ena pappan och sedan med den andra). Sen kanske hon tyckte det var tråkigt att ha två pappor (män/pojkvänner).

Hur tolkar ni barnens tankar?

Lite mer lättlästa böcker

Efter lite inspiration från en kommentar av åttiotalisten kände jag att det var dags för lite boktips om genusteorier. Många böcker om genus, kön och jämställdhet är väldigt akademiskt skrivna och kan vara svåra eller tunga att ta sig igenom.

Jag rekommenderar därför den lite lättare Att göra kön - om vårt våldsamma behov att vara kvinnor och män av Ylva Elvin-Nowak och Helene Thomsson. Boken diskuterar främst skapandet och behovet av manligt och kvinnligt, och den är både underhållande och intressant. Den är lite mer fördjupande, men lättförståeligt även för de som inte läst något om genus tidigare.

En lite mer skönlitterär bok, är Det finns en särskilt plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra av Liza Markund och Lotta Snickare. Boken tar upp grundläggande genusteorier, men lämnar många tankeställare till läsaren. Författarna ger också igenkännande exempel från sina egna liv, vilket gör boken lätt att läsa. Perfekt presenttips!

Ett litet tips för tråksöndagen

Jag rekommenderar verkligen fulheten av serietecknaren Nanna Johansson. Ett feministiskt seriealbum med träffande och roliga bilder. KÖP! (Ja, faktiskt. Trots att jag är emot konsumtionshysterin)

En introduktion till feministisk poststrukturalism

Igår läste jag inledningskapitlet i boken In på bara benet - En introduktion till feministisk poststrukturalism av Hillevi Lenz Taguchi (2004, HLS Förlag).

Jag kan verkligen rekommendera ALLA att läsa den boken - ja, jag har alltså läst den förut en gång. Nu ska jag läsa den en gång till för att "friska upp minnet" och förhoppningsvis förstå den ytterligare lite bättre (samt för att jag måste inför ett litteraturseminarium). Det ska erkännas att det inte är världens "enklaste" teorier - men ack så intressanta!

Igår tog jag alltså fram min gröna överstryckningspenna och la mig i sängen för lite läsning. Tanken med pennan var att markera "det allra viktigaste", men eftersom jag tycker att det är så pass intressant, slutade det med att ungefär hälften av texten på sidorna nu är gröna. Det här är vad som kallas en dålig studieteknik. När jag sedan ska försöka hitta det "viktiga" i texten, får jag leta ett bra tag.

Men, för att då sammanfatta feministisk poststruktualism med några citat ur inledningskapitlet:

"Feministisk posstrukturalism innebär en oavbruten och ständigt pågående praktik av värde- och kategoriseringsupplösning, som vi behöver utöva och repetera om och om igen - oupphörligen - för att kunna verka och leva etiskt likvärdigt tillsammans..." (s.14)

"Den feministisk poststrukturella diskursen, däremot, ifrågasätter och vill överskrida eller lösa upp kategorierna manligt och kvinnligt. Genom att synliggöra hur de är konstituerade kan de överskridas och utvidgas till fler sätt att vara." (s.15)

Feministisk poststrukturalistisk teori är så klart mycket mer än vad som framgår i citaten ovan. Läs boken - och gör din egen tolkning!

Den där sexdriften

Jaha nämen sedärja, då var det dags att skriva lite om fördomar kring sexualdriften.

Med utgångspunkt i framför allt biologin och ”naturen” har man slagit fast att tjejers sexualitet ser ut på ett visst sätt och killars på ett annat. Mannens påstådda starka sexualdrift kopplas gärna ihop med "det ligger i mannens natur att befrukta många olika kvinnor". Jag fick tillexempel lära mig på sexualkunskapen i högstadiet att killar vara kåtare än tjejer för att deras könsorgan satt utanpå kroppen, medan tjejernas satt inuti. Herregud.

Fortfarande används mannens "naturliga sexuella begär" för att legitimera omoraliska handlingar. Det är exempelvis för vissa försvarbart för en man att vara otrogen, en av dessa är svenska hollywoodfrun Anna Anka.

Det ”manliga” könshormonet testosteron anses vara det som ligger till grund för sexlusten. Då män innehar större andel av denna hormonhalt skulle detta vara en orsak till att män har mer sexlust än kvinnor. Det finns inga bevis för att män som grupp skulle ha större sexulust än kvinnor som grupp. I de fall där män uppfattas som kåtare kan det bero på att deras sexualitet är mer accepterad och att de därför tidigt lär sig att uppmärksamma och uttrycka den. Precis som att det finns föreställningar om att tjejer "måste vara kära för att vilja ligga" finns det föreställningar om att killar "är kåta hela tiden". Dessa fördomar skapar förväntningar på tjejer och killars sexuella prestationer.

Sexualdriften är individuell. Den varierar också hos en person beroende på t ex livsstil, stress, menscykeln, förälskelse osv. Tjejer uppfostras sällan till att bejaka sin sexualitet och kan därför ha svårt att ge sig hän och släppa kontrollen i en sexuell situation. Detta kan också ha betydelse för möjligheten att få orgasm.

Det pratas inte så mycket om de psykologiska orsakerna till hög eller låg sexdrift. Det kan exempelvis vara tankar, känslor och tidigare erfarenheter. Dessutom tampas många med:

Kroppsuppfattningen

- Kommer verkligen min partner att tycka att jag är snygg naken? ("hjälp jag har sladdriga lår, tjock mage, hängbröst, bristningar, stor rumpa, kroppsbehåring, konstig lukt", osv.)

Porrfilmskomplex

- Ska jag stöna sådär högt? Måste jag raka mig överallt? Analsex?

Prestationsångest

- Måste vi ha massa olika ställningar? Varför kommer hon inte, det ska ju gå jättefort? Nu måste jag komma, det ska ju gå jättefort!?

Jag vill också rekommendera er att läsa nya numret av Bang, där Johannah Gohmann skriver en artikel om kvinnor som opererar bort sina blygdläppar i skönhetssyfte.

Jag blir så ledsen...

Jag läste på Aftobladets hemsida att det är dags för Pride-manifestation i Serbien. Tydligen tror 70 % av deras befolkning att homosexualitet är en sjukdom. Det är egentligen inte det som upprör mig när jag läser artikeln*, utan snarare flertalet av de kommentarer som folk har gjort till artikeln, till exempel:

"serberna e bannemaj kloka, tänk om svenskarna också kunde fatta att det är en smittsam hemsk sjukdom, mer rädd för den än svininfluensan iallafall. iisch!!"

"I Sverige är pride större än nationaldagen.... Varför? Jo, om man är hetro och ej deltar så blir man kallad för en homofob.... Pride är endast till för homosexuella! Jag fattar inte hur hetrosexuella kan gå där. Jag orkar inte med dryga jävla "humana" personer..."

"Varför måste folk ha dessa manifestationer för att skryta om sin sexualitet? Jag tror inte de vinner någon respekt genom att bete sig om i San Francisco eller andra delar av världen där "paraden" urartas till en orgie."

Vadå skryta om sin sexualitet? Det är väl inte riktigt det Pride handlar om, eller?

Jag blir bara ledsen och mörkrädd för dessa personer och vet knappt hur jag ska kommentera (och hantera) det. Tappar helt förmågan att argumentera emot. Jag bara önskar att människor kunde visa mer respekt och förståelse för "normbrytare" och inte skapa hat emot sådant som "känns främmande".

*Jo, alltså visst är det upprörande att en sådan stor andel av befolkningen inte har "bättre kunskap", men det var inte det som det här inlägget skulle handla om.

Feministpiskan slår till igen

Nä, vad tusan. Jag använder mig av webläsaren Safaris egna rättstavningsprogram, ni vet sådär att det blir röda punkter under ordet den inte känner igen. Och vad händer när jag ska skriva "feministiska", jo det blir RÖTT så klart. Safari har några bättre förslag när jag klickar på ordet:

- feministaska

- feministinka

- feministpiska

- feministilska

jo tack. ilska och piska är verkligen vanliga ord vi brukar förknippa med feminist.

En bild säger mer än tusen ord...

... och Nina Hemmingssons bilder säger ofta mer än så.

Det ständigt pågående könsSKAPANDET

Jag är av den tron att kön/genus är något som ständigt skapas och omskapas. Bronwyn Davies formulerar det hela fint i sin bok Hur flickor och pojkar gör kön (Liber):

En del av att vara en duglig medborgare, så som samhället för närvarande är organiserat, är förmågan att bestämma sitt ”rätt” kön i förhållande till andra, liksom att hjälpa andra med samma sak. Alla ”vet” att världen är uppdelad i män och kvinnor. Idén om att det finns två kön, och bara två, och att de är ömsesidigt uteslutande, varandras motsatser, sitter djupt i det västerländska tänkandet. /…/ Jag kommer dock att argumentera för att detta antagande är en följd av – såväl som ett underliggande antagande om – de sociala och språkliga strukturer som individer är omgivna av när de konstituerar sig som personer. Den mening som vi lägger in i att vara man eller kvinna vilar på antagandet om fysiologiska skillnader som är bipolära; det är den tron som finns i botten när en människa ska bygga upp sitt sociala jag. /…/ …barn lär sig anamma manlighet respektive kvinnlighet som om det vore en oföränderlig del av deras personliga och sociala jag. De lär sig detta genom att tillägna sig de diskursiva praktiker som pekar ut varje människa som antingen man eller kvinna. (s.9-10)

Vad innebär detta egentligen? Hur kan vi göra det möjligt och mer tillåtet att inta olika könspositioner? Varför vill vi så gärna dela upp människor i just två kön och kommer vi någonsin kunna bortgå från detta?

Prinsessan Kristalla

Sagolikt Bokförlag
Anette Skåhlberg (text)
Katarina Dahlqvist (bild)
Boken finns också som ljudbok.

Precis som ”alla” andra sagor om prinsessor innehåller Prinsessan Kristalla fantasi, äventyr, en drake, svärd, elaka föräldrar, ett torn, kämpande prinsar från alla världens hörn och ett kärleksslut där man lever ”lyckliga i alla sina dagar”. I den här boken gifter sig dock inte prinsessan med någon av alla de friande prinsarna – utan istället med den rödhåriga, vackra Vilda. Kristalla och Vilda träffas en dag som små, men skiljs sedan åt eftersom en prinsessa inte får umgås med ”vanligt folk”. En dag, då Kristalla behöver sig ett svärd, träffar hon åter svärdsmidarens dotter – Vilda – och deras kärlek får en ny chans.

Ner för minnesvägen igen

Jag vill i första blogginlägget fokusera lite på genusreflektioner under min tidiga skoltid eftersom det var någonstans jag började förstå att det fanns förväntningar och föreställningar som skiljde mellan tjejer och killar. Jag var under min barndom lite av vad man kallar en pojkflicka. Det vill säga, mitt biologiska kön är tjej men jag hade intressen och egenskaper som av samhället definierades som typiskt pojkiga.

I förskolan hade jag en kortklippt frisyr och fick höra av mina klasskompisar att jag ”var ful och såg ut som en kille”. När jag kom hem till mamma och var ledsen över att de hade sagt så sa hon att jag skulle svara ”Vadå, är killar fula eller?” och detta gjorde jag vid nästa tillfälle. Det resulterade i att mina klasskompisar inte hade något svar på tal och jag gick med en segrande känsla därifrån.

Under lågstadiet hade jag lite av en ledarroll i klassen, pratade mycket och hade alltid idéer eller åsikter om undervisningen eller de ämnen vi diskuterade. Detta uppskattades inte av läraren. Mina föräldrar fick flera samtal av klassföreståndaren som klagade på att jag ”pratade för mycket”, ”lurade med tjejerna på snöbollskrig”, eller ”kom sent in från rasten eftersom hon spelade fotboll med killarna”. Det var också klagomål på mitt så ”kvartsamtal” om att jag hela tiden skulle synas och höras och att jag borde låta andra tjejer få chansen att prata.

Detta var, herre min skapare, nästan 20 år sedan. Ser det likadant ut idag, tror ni?

/ANN